Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Franz Werfel. Av Carl David Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl David Marcus
objektiva sfärerna mötas som i en
förutbestämd harmoni och räcka varandra handen
över brunnen, likt den jordiska och himmelska
kärleken på Tizians berömda målning. Och
bilden kan föras vidare: i grund och botten
torde de subjektiva och objektiva elementen
i den konstnärliga smältugnen blott vara
speglingar av hela psyket, som med sin heliga
flamma är skapandets urmoder.
Det är därför mycket naturligt att Werfel
inte kan nöja sig med den personligaste
uttrycksformen eller lyriken utan i sin sökan
efter sambandet med den andra människan,
efter dialogen når fram till den dramatiska
konstformen. Hela expressionismen är till
sitt väsen explosiv, dramatisk, den vädjar till
mänskligheten, den ropar, ja skriker. Känt
är ju hur Strindberg betraktades som den
störste dramatikern av hela riktningen, det
vill säga den senare, den mystiske, den
exklamatoriske Strindberg, och hur dessa
hans verk flitigt spelades på tyska scener
under och strax efter världskriget. Det
Wer-felska drama, som på en gång är en gärd
till och en uppgörelse med denna riktning är
Spiegelmensch, eine magische Trilogie,
koncipierat under brytningsperioden från det
ungdomliga jublet över att vara till och den
första mandomens bittra kritik av det
ofullständiga, halva, vrånga, som nu en gång för
alla vidlåder allt mänskligt. Det är skäl att
citera några rader ur den förklaring diktaren
själv lämnat om sitt verk, som i hög grad
är barn av det tyska djupsinnet:
Das menschliche Ich umspannt als seine stärksten
Gegensätze zwei Personen, die wir kurz so bezeichnen
wollen: Sein-Ich und Schein-Ich oder Spiegel-Ich. In
dem Augenblick, da der Mensch sein Bewusstsein zu
kritisieren beginnt (Erwachen seiner Geistigkeit.)
zer-fällt er, das heisst, diese beiden Personen gewinnen
•Leben, ura miteinander zu kampfen.
Livets tragik är nu den att denna duell
måste förbli oavgjord i livet men att mysteriet,
sagan, legenden får framtrolla ett slags
lösning, ett under.
Det sanna jaget längtar med ali tänkbar
kraft efter den fulländade, den i ordets
egentliga mening verkliga verkligheten, medan
skenjaget oförtrutet låter förföra sig att
njuta av den speglade verkligheten eller att
själviskt göra sig gällande i sin omgivning.
Det är inte svårt att i hela denna
problemställning igenkänna den tyska spekulation,
som ligger bakom Goethes koncipiering av
motsatsen zwei Seelen wohnen in meiner Brust,
om Faust — Mefistofeles, som uppträder i
den kantska dualismen och övertas i olika
former av de romantiska filosoferna för att
slutligen tillbakaträngd av positivism och
andra rörelser åter dyka upp kring det sista
sekelskiftet och få sin säregna prägel hos den
åldrande Strindberg, främst i Till Damaskus
och Ett drömspel. Det är troligen frågan om
att ta ställning till den platonska läran om
ideernas avfall och att anpassa den efter
mänsklighetens erfarenhet under ett och ett
halvt årtusende så tillvida, att det är
människan själv som blir på en gång subjekt och
objekt för den stora tudelningsprocessen,
vilken rör sig på en osynlig linje mellan
himmel och jord. Om man nu vet, att Werfel
även tar upp motivet ur Peer Gynt, när
denne ryggar tillbaka inför hela sitt ansvar
vid åsynen av trollfostret, förstår man med
vilken stor barlast hans stora drama har seglat
ut i världsrymden och in i litteraturen. Det
har givetvis blivit för mycket — litteratur
och för mycket spekulation, som stundom
urartar till ett jonglerande med ståndpunkter
och tankar, vilket i hög grad stödjes av den
till virtuositet drivna versbehandlingen, i
slagfärdighet och vits ofta erinrande om
Ibsens utomordentliga handhavande av
versen, av satir och intellektuella kvickheter både
i Peer Gynt och Brand.
Men det hindrar inte att detta Werfelska
Faustdrama måste betraktas som ett
självständigt bidrag till en tydligen outrotlig
litteraturtyp i den europeiska dikten. Det är dock
ytterst fråga om en mycket allvarlig
djupgående självuppgörelse med diktarens egna
jag och du, som får gripande uttryck och en
ofta mycket drastisk belysning, det
ideellajaget sjunker djupt ner i slammet för att
lämna plats åt det materiella jaget, som synes
nå högt nog i sitt segertåg; men slutligen,
sedan det första jaget övervunnit allt vad
frestelser heter, sjunker dubbelgångaren,
spegelmänniskan tillbaka in i spegeln, in i den
oegentliga verkligheten, det andra jaget föds
till ett nytt verkligt liv och skall nu förenat
med den heliga Maja stiga högre och högre
fram mot kärlekens steniga trappsteg på
färden mot osjälviska mål.
I grund och botten återvänder den stora
konflikten i det stora dramat om kejsar
Maximilians undergång i Mexiko, Juarez und
Maximilian, som med framgång spelades på
flera scener i Tyskland och är en av de bästa
skapelserna inom periodens historiska drama-
616
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
