Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Franz Werfel. Av Carl David Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Franz
W er f e I
om hans och hans kamraters lättsinniga
upptåg av olika slag, en häftig, icke alltid
medveten opposition mot samhällets försök att
från början sätta sin dussinprägel på varje
individ, utan tvivel av alla talrika
ungdomshistorier i den tyska litteraturen under denna
epok den förnämsta. Men inte heller här nöjer
sig Werfel med en blott och bar realistisk
reproduktion utan går över i det osynliga
riket: han låter den åldrade hjälten uppleva
hela sin ungdom på nytt i det han råkar den
skolkamrat som han lurat på livets konfekt;
det vill säga så skickligt har Werfel blandat
bort korten, att man i grund och botten inte
fullt vet om det inte är fråga om en helt
annan individ.
Om den stora romanen Barbara oder die
Frömmigkeit på 800 sidor är den roman som
intresserar inte bara mig utan även andra
minst av Werfels stora romaner, kan det
möjligen bero på att det stora temat, en bred
framställning av åren före, under och efter
världskriget redan fått så många uttolkare
att vårt intresse slappnat; även om Werfels
skildring bottnar i personliga intryck bleknar
intrycket på något vis bort snart nog och
härmed själva hjälten.
Då är Die Gesehwister von Neapel i vida
högre grad ett barn av Werfel, kanske just
därför att den som real upplevelse är mera
fjärran från honom. Det är den klassiska
historien om familjedespoten i stor stil och
av utpräglad latinsk sinnesart, han offrar allt,
sin hela kraft, sina pengar, ja sin undergång
på familjens altare och hans talrika barn bli
snarast dockor, så länge de dväljas i hans hem.
När de slutligen avlägsna sig frivilligt och
ofrivilligt går ett och annat barn under,
medan andra, framför alla den bedårande
dottern Grazia, tack vare ett givmilt öde i
sista ögonblicket åter råkar den främmande
man som förälskat sig i hennes unga orörda
skönhet ända till ett fulländat uppgående i
sin kärlek. En riktig roman, fylld av spänning
och dramatiska scener, som kanske förefaller
en smula konstruerad och patetisk, men det
beror nog på själva miljön.
Kärleken till den latinska människan och
kulturen sådan den vuxit fram på den
italienska halvön blir snart nog mycket
utbildad hos den österrikiske skalden, som ju
bor vägg i vägg med det sydliga landet, och
nog torde mångt och mycket av det utsökta
formsinne, den stora kärleken till ordet och
språkmelodien som själva diktarinstrumentet,
vilken återfinnes hos den ene österrikiske
poeten efter den andra, vara en arvedel av
denna beröring med södern — hur starkt
känner inte resenären vid ett uppehåll i
Wien det sydliga inslaget i natur och kultur.
Och hur naturligt blir det ej med denna
tankegång att Werfel ägnar sig åt den konst
som skapades under barockens tid, operan
och dess mästare, i synnerhet om man drar
sig till minnes att barocken ingenstädes norr
om Alperna blivit en sådan nationalegendom
som i hela Österrike.
Det är den italienska operans största
mästare Verdi han ägnar sin kärlek. Han har
tidigt nog bekant sig till honom, han har
givit ut en tysk upplaga av hans brev och
han har åstadkommit en stor Verdirenässans
på världsmarknaden, när han började att
för den moderna scenen bearbeta och draga
fram i dags- och rampljuset en hel rad av
mästarens operor som man glömt bort. Det
är givetvis en mycket musikalisk människa
som förmår sådant. Men icke nog härmed: i
sin universalitet, med den djupa blicken för
den europeiska kulturens .dubbelansikte skrev
han en roman om Verdi, som han med
berättigad stolthet benämnde Roman der Oper,
och som blivit något enastående i
världslitteraturen, utgången i en väldig upplaga om
flera hundratusen.
Det är visserligen i främsta rummet en
bok för musikaliskt intresserade människor
men det räcker även att hysa intresse och
kärlek till allt vad konst och konstnärer
heter. Det är historien om hur den snart
sjuttioårige komponisten anonymt anländer
till Venedig just det år, då Wagner står på
höjden av sitt rykte och själv vistas i
lagunstaden, således år 1883, det hela ett poetiskt
infall av Werfel, som sällsamt nog skrivit
hela romanen innan han vistats i den gamla
berömda staden! Ock ändock svävar Venedigs
romantiska stämning, skapad av kanaler och
hav, av månsken över renässansens
praktbyggnader, av med ett ord fest, likt en enda
serenad kring alla figurer och episoder. Där
finns den mer än hundraårige operaälskaren,
som varenda eviga afton går på teatern och
lever sitt skuggliv bland idel teaterdokument;
där finns den hetlevrade ynglingen, som
beundrar Wagner som en gud och gripes av
en den mest lidelsefulla och obesvarade
kärlek till en ny genial operasångerska, just hon
som uppträder i en av Verdis operor, som
man grävt fram, i henne förälskar sig Verdi
619
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
