Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Några konturer ur dess 150-åriga historia. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungl. V i 11 er het s Historie
och Antikvitets Akademien
Antiquiteter, som förvarats i
Antiquitets-Collegio, och som nu lemnas i Academiens
vård. Til hans biträde antages en Amanuens
(av Konungen), som ej behöver, men kan
vara Academiens ledamot.» Samtidigt
meddelades i akademiens donationsbrev,
att till sekreterarens lön anslagits »de 300
Riksdaler specie, hvilka å Vårt
Cantzli-Collegii Ståt hitils varit upförde för
Secre-teraren uti Vårt Antiquitets Archivo, men
nu och hädanefter anordnas uppå
Academiens Ståt, sedan vi godt funnit att dessa
bägge beställningar uti en Person förena».
Detsamma gällde även om amanuensen,
vars lön, 100 riksdaler, överfördes från
Antikvitetsarkivets ståt. Dessa konungens
bestämmelser fingo mera betydelsefulla
följder än både han och den nya
akademiens ledamöter förutsågo. Adlerbeth
var nämligen sekreterare i
Antikvitetsarkivet och benämndes därför ofta med
titeln riksantikvarie. Härigenom kom
akademien att få den yttre kontakt till
forn-minnesvården och fornsakssamlingarna,
som sedermera blev så betydelsefull för
dess framtida utveckling.
Just denna anknytning kom att giva den
nya akademien vida förnämligare anor
än den kortlivade Vitterhetsakademiens.
Den övertog härigenom arvet av tvenne
kulturella institutioner från vår storhetstid:
Riksantikvarieämbetet och det sedan
därmed förenade Antikvitetskollegiet. Det
förra hade instiftats av Gustav II Adolf,
sannolikt år 1630, genom det ryktbara
memorialet för »rijkzens antiquarii och
häfdesökiare». Vår förste »riksantikvarie»,
Johannes Bureus hade ju jämte sina
medhjälpare lagt grunden till forntidsstudiet
i vårt land, icke minst genom sina
runstensundersökningar. Det blev emellertid först
en av Bureus’ efterträdare, Johan
Hadorph, som kom att skapa den fasta
organisation, vilken uppbar denna för svensk
kulturhistorisk forskning så
betydelsefulla verksamhet. Av egen kraft hade han
Gudmund Göran Adlerbeth.
Oljemålning av L. Pasch d. y.
Gripsholm.
måhända icke lyckats åstadkomma detta,
om icke han haft Magnus Gabriel De la
Gardies verksamma och intresserade stöd.
Det var De la Gardie som 1666 instiftade
det i svensk humanistisk forskning så
ryktbara Antikvitetskollegiet, vilket till en
början hade sin verksamhet förlagd till Uppsala
men senare till Stockholm. Den i kulturellt
avseende framsynte magnaten skapade
härvid på en gång en vetenskaplig akademi,
ett humanistiskt forskningsinstitut och ett
ämbetsverk för kulturminnesvården i riket.
Enligt sin instruktion skulle
Antikvitetskollegiet »med samlat råd och tillhjälp alla
de ting utarbeta och i ljuset komma låta,
som till de gamla svenska och götiska
antikviteters upplysning och konservation
lända kunna». Tack vare till en början
frikostiga anslag och en ganska talrik personal
kunde kollegiet åstadkomma ett högst
betydelsefullt vetenskapligt arbete. Dess
ledande kraft var dess »sekreterare»
Hadorph, en lika mångsidig som samvetsgrann
forskare, till vilken vår humanistiska veten-
629
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
