Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Några konturer ur dess 150-åriga historia. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungl. V i 11 er het s Historie
och Antikvitets Akademien
myntsamlingen samt en del avskrift s
volymer skulle vårdas av riksantikvarien och
hans amanuens. Det var alltså blott några
fragment av en fordom betydelsefull
institution, som 1786 överlämnades i Vitterhets
Historie och Antikvitets Akademiens vård.
Den riksantikvarie, som hädanefter skulle
bliva akademiens ständige sekreterare,kunde
minst av allt jämföras med nutidens
arbets-tyngde riksämbetsman. I själva verket var
han blott en innehavare av en tom titel
utan därmed förenade skyldigheter, i varje
fall om vi mäta honom med nutida
måttstock. Den omfattande verksamhet, som
Hadorph och Peringskiöld utvecklat, kunde
och ville icke Adlerbeth åstadkomma. Vad
betydde f. ö. våra runstenar, gravfält och
kyrkor i en tid, då man fängslades av de
nya upptäckterna i de antika städerna
Pompeji och Herculanum. Det blev
förbehållet en senare generation att höja
Riksantikvarieämbetet till dess förra glans
och att giva statens fornsakssamlingar den
omfattning och betydelse, som tillkom ett
av Europas äldsta riken.
Men låt oss återvända till den av Gustav
III instiftade Vitterhets Historie och
Antikvitets Akademien. Den skulle icke ha varit
en verklig akademi, om icke invalen i
densamma haft karaktären av »andliga»
ordensdekorationer. Det märker man icke minst,
då man studerar förteckningen över dess
utländska ledamöter. Redan på
instiftelsedagen utsåg Gustav III flera dylika, och
personvalet är härvid ganska
karakteristiskt. Främst kom kardinalen, greve de
Bernis, vilken var franskt sändebud i Rom
vid konungens besök därstädes 1783. Hans
landsman, hertigen av Nivernais — en
ättling till kardinal Mazarins syster —•
invaldes tydligen på grund av sin höga
börd och sin egenskap av framträdande
ledamot av Franska Akademien. Som
nummer tre utsåg konungen den preussiske
statsministern, greve von Herzberg, vilket
måhända får uppfattas som en artighet
Johan Gustaf Liljegren.
Oljemålning av okänd, mästare.
Vitterhetsakademien.
mot Lovisa Ulrikas hemland och dess
f
vetenskapsakademi. Danmarks
representant blev den framstående historikern Suhm
och Rysslands den tyskbördige
naturvetenskapsmannen och akademikern Pallas,
vilkens epokgörande zoologiska forskningar
snarare borde ha motiverat ett inval i
Vetenskapsakademien. Urvalet visade
emellertid en viss diplomatisk beräkning: den
kunglige instiftaren ville hedra icke blott
Sveriges sekelgamla allierade, utan även
dess närmaste grannländer med en
uppmärksamhet. Någon betydelse för akademiens
utländska förbindelser torde invalen
knappast ha fått. Sju år senare ökades de
utländska ledamöternas antal med nya namn.
Att en av dem var den framstående danske
statsmannen A. P. Bernsdorff
överensstämde med de tidigare principerna, och
som en vetenskaplig eloge får man väl
fatta invalet av de nu tämligen okända
tyska professorerna Tychsen och Möller.
Det förefaller dock ganska svårbegrip-
695
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
