Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Några konturer ur dess 150-åriga historia. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adolf
ligt varför hertigen-regenten utan
akademiens hörande tilldelade hertiginnan Julie
de Giovani från Neapel denna utmärkelse!
Ett stort namn inom såväl vitterheten som
historien återfinna vi något senare i denna
brokiga skara: Friedrich von Schiller, som
invaldes år 1797. Avträdandet av den
finländska rikshalvan återspeglar sig därpå i
den utländska ledamotsförteckningen. Den
19 juni 1810 överfördes tvenne svenska
ledamöter, Åbobiskopen Jacob Tengström
och juris professorn i Åbo Mathias Calonius
till denna klass. En ringa kompensation för
denna förlust var att de norska ledamöterna
under unionstiden (1814—1905) räknades
till samma klass som de svenska. En av
dem var den geniale språkforskaren Sophus
Bugge, som genom sitt tolkningsförsök av
Rökstenens gåtfulla inskrift gjorde en
betydelsefull insats i utforskandet av vår
forntida litteratur.
En granskning av namnen på senare
tillkomna utländska ledamöter är även
intressant ur flera synpunkter. Vintern 1813, då
Sverige kämpade mot Napoleon, föll valet
på den franske emigranten baron Montyon,
celeber genom sitt av Franska
Akademien årligen utdelade »dygdepris». Mera
svårförklarligt är varför den allsmäktige
furst Metternich fick vänta ända till 1841,
innan han ansågs värdig att inträda i den
illustra kretsen. Sedan dess tycks
akademien ha avstått från att invälja utländska
stormakters premiär- och utrikesministrar.
Av utländska i Sverige ackrediterade
ministrar är det endast en, den ryske envoyén
baron Suchtelen, som uppnått ett inval.
Oavsett Karl XIV Johans
Rysslands-vänliga politik, motiveras detta säkerligen av
vederbörandes starka historiska intressen.
Det var onekligen mera lämpligt att
välja de utländska ledamöterna inom
vetenskapsmännens krets. Härvidlag har
valet också ofta fallit på de rätta
personerna. Vitterheten är visserligen blott
företrädd av ett enda namn: Johan
"63
S chuck
Ludvig Runeberg, men historien och
antikviteterna ha haft desto flera
representanter. Bland ryktbara historiker må
nämnas Guizot, Lappenberg, Dahlman,
Pertz, Macaulay, Ranke, von Sybel,
Mommsen, Hanotaux, Erslev, Steenstrup och
Pirenne. Till dem ansluta sig
urkundsutgivare som Lappenberg, Waitz,
rättshistorikerna Grimm, Wilda, von Maurer, von
Amira och språkvetenskapsmännen Rask,
Chaupollion-Figeac, Vilhem Thomsen,
Magnus Olsen. Arkeologerna företrädas bl. a.
av Thomsen, Lepsius, Virchow, Evans,
Schliemann, Aspelin, Flinders Petrie,
Wiegand och Rostovtzeff.
Förutom utländska ledamöter förekom
det även »utländska korrespondenter», vilka
officiellt stodo i en lägre rangklass.
Granskar man förteckningen över
korrespondenterna finner man, att de i vetenskapligt
avseende ofta voro överlägsna ledamöterna;
f. ö. blevo en hel del av dem senare
uppflyttade i den högre klassen. Det var först
■oå 1820-talet, som invalen i denna klass
började taga fart. Man spårar härvid det
allt livligare vetenskapliga samarbetet med
Danmark i invalen av arkeologen Thomsen,
språkforskaren Rafn, den isländske
fornforskaren Finn Magnusen,
överbibliotekarien Werlauff och rättshistorikern
Kolde-rup-Rosenwinge. De flesta av
korrespondenternas namn äro väl nu okända utanför
fackkretsarna och behöva här ej uppräknas;
bland de mera allmänt kända må nämnas
de 1835 invalda nyromantiska skalderna
Oehlenschläger och Tieck. Några poeter
förekomma numera icke bland de utländska
korrespondenterna, dessa ha huvudsakligen
utvalts bland de utländska arkeologer och
historiker, vilka gjort svensk forskning
särskilda tjänster.
I motsats till vad förhållandet var med.
Svenska Akademien omstrålas icke
Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien
av glansen från Gustav III:s dagar. Dess
lärda och vittra tävlingar tilldrogo sig
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
