Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Några konturer ur dess 150-åriga historia. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungl. V i 11 er het s Historie och Antikvitets Akademien
Oscar Montelius. Oljemålning av Emerik Stenberg.
Vitterhetsakademien.
representant har väl Sveriges arkeologiska
forskning aldrig haft. Men han blev alltför
sent utnämnd till riksantikvarie och hans
relativt korta verksamhet som sådan blev
därför icke av lika nydanande art som den
han utfört på det rent vetenskapliga
arbetsfältet. Själv kom han snart till insikt
om, att ämbetet behövde nyorganiseras.
Med otillräckliga arbetskrafter var det i
längden omöjligt att leda landets
arkeologiska centralmuseum, den omfattande
kulturminnesvården och dessutom vara
sekreterare i en kunglig akademi!
Man kan utan att göra sig skyldig till
alltför stor överdrift säga, att Vitterhets
Historie och Antikvitets Akademiens
historia är dess sekreterares d. v. s.
riksantikvariernas. Det låter egendomligt med tanke
på att så många betydande vetenskapsmän
haft säte inom densamma: icke minst
historiker som Geijer, Styffe, Carlson,
Malmström, Odhner, Forssell och Hjärne. Hade
Riksarkivet varit underordnat akademien
och riksarkivarien dess sekreterare, så hade
förvisso utvecklingen tagit en annan
riktning. Men genom att Statens Historiska
Museum samt följaktligen även de därmed
förenade arkeologiska samt numismatiska
studierna kommit att ställas under
akademiens särskilda överinseende, så måste
dess positiva verksamhet få en viss
begränsning. Men orsaken låg djupare:
akademien var fattig. Anslaget från laxfisket
i Torne älv hade ju icke varit någon
storståtlig faddergåva! Vetenskapsakademien
hade sitt lukrativa almanacksprivilegium,
Svenska Akademien sin Posttidning, men
Vitterhetsakademien stod länge ganska
637
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
