Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Några konturer ur dess 150-åriga historia. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungl.
V i 11 er het s
Historie
och Antikvitets Akademien
Sessionssalen i \N ationalmuseiby ggnaden med Rosenhaneska
biblioteket och Lovisa Ulrikas byst av J. T. Sergel.
riska Museum skulle förläggas till
Djurgårds-entrén, men det visade sig omöjligt att
realisera. Världskriget och den efterföljande
ekonomiska krisen medförde, att hela
nybyggnadsfrågan uppsköts till en oviss
framtid. Personalfrågan, som 1909 fått en
provisorisk lösning genom inrättande av
fyra ordinarie antikvariebefattningar, var
likaledes lika brännande. Det ökade arbetet
fick i allt större utsträckning skötas med
extraordinarie krafter. Så är förhållandet
ännu i dag: av de 54 vid akademien och
museet f. n. anställda äro blott 8 på
ordinarie ståt, varför denna fråga tarvar en
snar lösning. I betraktande av vad som
redan åstadkommits genom statsmaktens
stöd till akademiens fromma, finnes skäl
för en viss optimism.
Vitterhets Historie och Antikvitets
Akademien har nämligen under de
senaste rio åren upplevat en
nydaningsperiod, som endast kan jämföras med
den, vilken ägde rum på Bror Emil
Hildebrands tid. Detta gäller icke blott
akademien som sådan utan även de
institutioner, som äro densamma underordnade.
Till väsentlig del är detta riksantikvarien
Sigurd Curmans förtjänst. Den nuvarande
innehavaren av det tre sekler gamla
ämbetet har icke tvekat att påtaga sig nya
och stora arbetsuppgifter. Han har
målmedvetet nyorganiserat
kulturminnesvården samt planerat och delvis genomfört
en organisation av moderna
landsortsmuseer, som inom kort tid kommer att stå
som ett integrerande komplement till det
centrala ämbetsverket. De länge knappt
tillmätta statsanslagen ha aldrig lyckats
stäcka hans energi; då det gällt att rädda
svårersättliga nationella värden har han
utvecklat en aktiv propaganda och icke
utan framgång vädjat till den enskilda
offervillighetens stöd. Ett vackert bevis
härpå var tillkomsten av »Gustaf Adolfs-
639
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
