Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Edith Södergran. Av Erik Therman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edith Södergran
det absolut uttrycksfulla. Det själsligt rena
eller blott själsliga. Det upplevda uttrycket.
Hon ville ej blott befrielse ur en hämmande
tradition som ej längre motsvarade livets
verklighet, utan även i viss mån ur denna
verklighet. Ur materialismen. — Då man
ur nyttosynpunkt ser på tingen, varsnar man
ej mycket av deras uttrycksfullhet. Och det
egna livet? En för praktisk inställning gör
oss döva för våra egna stämningar, livets
vågsvall inom oss. Vi måste uppleva livet i
rörelse och stämningsflöde, i uttryck och
tanke, om det mänskliga skall gå segrande
genom kampen med den tyngande materien,
om vi som varelser av andekraft skola resa
oss över den bittra och ofta förnedrande
striden för existensen.
Här sades att Södergran ej heller var saklig
i traditionell bemärkelse. Hon strävade till en
egen saklighet. Inte en uppräkning av
livlösa fakta utan en upplevelse av verkligheten,
verklighetens innehåll, det som vi kalla
själslighet. Hon strävade att frigöra vår
andekraft. Men första villkoret är upplevelsens
djup och äkthet, konstnärlig skönhet. Första
betingelsen härför är ärlighet, inre
verklighet.
Därför söker hon en form som inte är
bunden av regler, inte kan konstrueras. Den
frirytmiska formen. Den giver sina nytt jare
frihet, frihet att nyansera; i röst och ton, i
tempo och rytm uttrycka sin upplevelses
skilda nyanser, innehållets skiftande
färgspel. Och samtidigt binder den oss vid
verkligheten, sanningen. Ty den utesluter varje
intellektuellt beräknad konstruktion.
Upplevelsens vågsvall blir enda rättesnöret för
diktens rytm.
Hon strävar till en dikt vars rytm,
höjningar och sänkningar är känslans vågslag.
Dess rytmiska klang är vårt själsliga
förnimmande, vår skiftande stämning. Dikten
är upplevelse. Rytmens spänning och
lösning är stämningarnas tillblivelse och
förvandlingsprocess. Dikten har sålunda sin
egen musik, ett om man så vill stumt, men i
själens djup hörbart rytmspel. Just detta
gör dikten till dikt, till verklighet. Men den
kräver lyhördhet, diktgehör. Den bygger
på själens stumma tonspel.
Södergran strävar till en intimare kontakt
med omvärlden, med tingen. Hon vill uppleva
naturen i dess vällande uttryck. Denna
sensibilitet och ur innehållssynpunkt sakliga,
intima verklighetsupplevelse framträder bland
annat i cykeln Dagen svalnar . . . Första
dikten i cykeln lyder:
Dagen svalnar mot kvällen . . .
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan . . .
Det vore underligt att känna,
en enda natt, en natt som denna
ditt tunga huvud mot mitt bröst.
Handen har samma blod som våren, de
smala, höjda axlarna uttrycka längtan. Vart
organiskt föremål lever med, ja även den
oorganiska världen har sin uttrycksfullhet.
Det sinnliga blir i sitt uttryck själ, och
själens stämning åter sinnligt verklig, saklig
upplevelse. — Men realiteten både drager
henne till sig och stöter hennes alltför sensibla
väsen tillbaka.
Vad hon vill nå med att genom innerlig
upplevelse tränga in i omgivningens
verklighet är dess omvandling, befrielse i själsligt
flöde. Sist och slutligen vill hon ett rent
andligt innehåll. Den lilla cykeln kärleksdikter,
Dagen svalnar, slutar:
Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ —
du är besviken.
Så blir det även det stämningsgivande,
det som ett själsligt förnimbara hon söker i
naturen. I Skogssjön diktar hon åter om ett
evighetsögonblick. Intensiv inlevelse talar
ur den kinesiskt graciösa och stämningsklara
dikten. En blott angiven ton. En fin sträng
som dallrar ett ögonblick.
Jag var allena på solig strand
vid skogens blekblå sjö,
på himlen flöt ett enda moln
och på vattnet en enda ö.
Den mogna sommarens sötma dröp
i pärlor från varje träd
och i mitt öppnade hjärta rann
en liten droppe ned.
Den starka inlevelsen, den övermäktiga
stämningsrikedomen samt det intima och
sensibla möter oss i Södergrans första
diktsamling. Ett rent poetiskt skapande. Men den
litet flickaktigt sensibla diktarvekheten måste
hon i framtiden uppoffra. Vid den tid då hon
utgav Dikter skrev hon i Porträttet en sj
älvkarakteristik, publicerad bland de
efterlämnade dikterna Hagar Olsson utgivit under
66l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
