Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Olofskolan. Av Gustaf Mattsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olofskolan
med större mognad, ökade krafter och växande
omdömesförmåga.
På alla stadier förfärdigas sådana lockande ting som
båtar, bilar, flygmaskiner, skålar, skedar; men form,
storlek och utförande variera i oändlighet. Båten i
i:a förberedande är en enkelt holkad och tilltäljd
urbåt eller en spetsad träbit med påspikad
överbyggnad och skorsten, i klass 3 kanske en väl studerad
modellbåt.
Den enskilde lärjungens behov ligger till
grund även för allt det fantasifulla skapandet
på teckningens och målningens område. Men
här är behovet inte så praktiskt betonat som
i slöjden, det bygger mera på känsla. Låt oss
för ett ögonblick se, hur skolans lyhörde
teckningslärare, konstnären Gustaf Ambe,
till synes liksom bara »lyfter av locket» —
om jag får använda ett målande amerikanskt
uttryck -—- för att få sina elever att producera
sig såsom vid den senaste
teckningsutställningen:
När barnen teckna och måla, ar det inte den elegant
klatschiga linjen eller den förfinade
färgsammanställningen som är målet. Den inneboende längtan att i
bild få uttrycka vad berättarlusten med tal eller skrift
ej kan åskådliggöra är nog anledningen till att barnen
så gärna teckna och kludda med färg.
Vi låta därför barnen rita och måla till synes hur
naivt och primitivt som helst; för dem är det
tillräckligt, det förkroppsligar fantasien. Det gäller att
främja berättarlusten och självverksamheten.
Kultiverade genvägar äro, hur ömsint pedagogiskt
tillrättalagda de än må vara, blott till skada, om de
inläras utan upplevelse. Bort med färgrecepten!
Varför skulle ej vissa färger få användas, därför att de av
äldre människor anses råa och skrikiga? Barnen må
gärna skrika ut sin längtan efter granna färger, så
småningom utvecklas nog känsligheten; detsamma
gäller teckning, linje och formgivning. Barnen behöva
tillfälle till individuellt fortlöpande utveckling av sin
egen skapande självverksamhet. Endast på detta sätt
kan verkligt ny form och färg uppkomma och ha
berättigande.
Skolans bägge konstnärer-lärare ha var
och en på sin väg kommit fram till samma
grundinställning både gentemot sitt ämne och
sina elever. »Hjärtats nyckel heter sång»
kunde vår sånglärare, Knut Brodin, gott taga
till motto för sitt skapande arbete med
sjungande och spelande olofskoleiter. Men
han berättar bäst själv om sin syn på sången:
Jag har förstått–- — att sången i skolan icke i
första hand är en musikalisk angelägenhet utan en
psykologisk. Med andra ord: det är en hälsofråga.
Det gäller för barnen att i sjungandet lätta på trötthet,
oro, sorger och bekymmer mera än att tillägna sig
insikter i musiken som konstform. Redan Luther fann
att »alla de bedrövliga omsorger och allt oroligt larm,
som djävulen stiftar, flyr för musiken och dess toner»,
en erfarenhet, som alla äro ense att bejaka. Men man
har glömt, att denne djävul icke flyr för harmonilära,
tonträffningsövningar, musikhistoria och
andningsövningar! –-
Drillandet–– dödar icke endast ali
omedelbarhet och förmåga till självständig inlevelse i musiken
utan även allt positivt intresse för sången, oavsett
musikalitet och röstresurser. Var och en måste i sången
som i leken ha rätt att göra sig själv gällande. Att få
utlopp för sig själv utan att detta uttryck utsättes
för en oklok musikaliskt-konstnärlig kritik.
I början av min artikel betecknade jag
uppfostran som en dynamisk process. Med
lika rätt kan den kallas organisk. Ty den
förändring, som genom uppfostran
åvägabringas hos en individ och som närmast berör
ett speciellt område av hans psyke, står i
organiskt samband med och inverkar på
övriga sidor av hans jag. Det bör vara på
samma sätt med de olika skolämnena. De
skola ej betraktas som vattentäta skott utan
tvärtom ställas i möjligast intima växelverkan
med varandra. Detta är betydelsefullt inte
minst, då det gäller de senast berörda ämnena,
de »skapande» ämnena, slöjd, handarbete,
teckning och sång. På många olika sätt träda
de i Olofskolan i beröring med och berika de
rena kunskapsämnena samt ge därigenom
nya möjligheter till individuellt präglade
insatser från lärjungarnas sida. Slöjden stöder
fysiken, då det gäller att tillverka enklare
463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
