Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ludvig Nordström. En porträttskiss. Av Gustaf Näsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ludvig Nordström
— Säg, Mr Nordström, hur har ni med snö i
vinter i Norrlandsskogarna?
—- Hur så? frågade jag häpen.
— Jo, svarade han, jag köper trävaror från
Norrland, och nu beror det, som ni vet, på snön,
om ni kan få ner virket till sågverken vid kusten
och jag följaktligen de trävaror, jag måste ha,
eftersom mina lager är slut.
Den kvällen skedde det något väsentligt
inom Ludvig Nordström: hans gamla
Öbacka, det idylliska Härnösand från tiden
före Järnbron och stenhusen kring
Nybrogatan, blev plötsligt ett kvarter i
Världsstaden, ja långt mera, blev i viss mån
Världsstaden själv, sedd ur lokalpatriotens
synvinkel. Ångermanlänningens
hembygdskärlek projicierades på Universums st
järn-blå duk och vidgades till att bli en åtrå
efter Civitas Dei, Guds alltid drömda,
aldrig fullt förverkligade kärleksrike i
världsalltet. Det finns inget mer
världs-famnande kapitel i den svenska
hembygdskänslans historia än det som rymmer
Ludvig Nordströms kärlek till Härnösand
.eller låt mig säga till öbacka, ty
Härnösand är ett trögkört geografiskt faktum,
men Öbacka är ett ur längtan och minnet
framgånget stadsmässigt utflöde av en
diktarsjäl. I »På stället marsch —
uppbrott!» kommenterar han själv den där
upplevelsen hos den engelske
industrimannen på följande sätt: »Nu riktade sig
synen icke längre bara bakåt som en
förklaring av minnets värld utan även framåt
som en förklaring av längtans. Nuets
människor, som skrämt mig, förminskades
därmed ned till sina riktiga proportioner och
blevo icke märkvärdigare än de gamla
farbröderna och tanterna i min ungdoms
Härnösand, och, bums, dök det osynliga
leendet upp igen, Vår Herres milt raljanta blick
ur himlen, och i samma stund var
visserligen Öbacka blott en försvinnande prick i
Världsstaden men samtidigt hela
Världsstaden i själva verket bara ett litet Öbacka,
och hemligheten i det hela var bara den, att
människorna voro likadana överallt, ingen
Ludvig Nordström, iqoi.
märkvärdigare än den andre och därmed
jorden ett. Det var den avgörande
självför-minskningsprocessen, som är totalismens
kärna.» Och han tillägger: »Det är just
detta min barndomsstad Härnösands
inflytande, som under namn av Öbacka och
Världsstaden format hela mitt liv.»
Nu framlades visserligen denna
bekännelse som en hyllningsbukett på
Härnösands 350-årsdag, och man kunde befara, att
dess doft anpassats efter
jubileumstillfället. Men så var ingalunda fallet. Öbackas
stjärna har lyst över hela hans liv. Hans
första tidningsartikel utanför
Härnösandspressen var ett kåseri om hur det gamla
småtrevliga fiskarsamhället hotades av en
modern stadsplan, som breddade gatorna
och rutade upp tråkigt regelbundna
kvarter; tjugo år senare stoltserade han med
att Nybrogatan i Härnösand var nästan
dubbelt så bred som Hamngatan i
Stockholm, och hans senaste bok är återigen en
minnesgodhetens hymn till hemstadens
1800-talsmiljö. Han kommer bestämt aldrig
riktigt loss från Öbacka, men ingen svensk
diktare och religionsstiftare har väl heller
inspirerats så mångsidigt och vittutseende
av sin hemstad som Ludvig Nordström av
sin barndoms Härnösand. Öbacka har räckt
till som kärna i åskådnings- och
bevismaterialet även i de mest universella
sammanhang.
ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
