Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska Institutet i Rom 1926—1937. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska Institutet i Rom i g 2 6—1 9 3 7
Svenska Institutets första samlingssal i huset vid Via del B oschetto.
Tengbom för närvarande sysselsatt med att
i en institutionsbyggnad kring en gård på
byggnadstomtens krön disponera ut alla de
olika utrymmen, som institutets utveckling
visat vara nödvändiga. Mot den faktiska
erfarenheten från gångna elva år och de
framtidsförhoppningar, den väcker, svara
på planerna en flygel med föreståndarens
våning, en mindre lägenhet för en arkitekt,
rum för innehavare av institutets större
stipendier, arbets- och mottagningsrum för
föreståndare och assistent, två rum för
vatikanforskare och andra gästande
vetenskapsmän, sex studentrum, ett samlingsrum
för studenterna och sist och först ett högt
och stort seminarierum och en
föreläsningssal, där även gästande studiekurser kunna
göra sig hemmastadda. Envar, som följt
institutets liv under de gångna åren, torde
lätt, punkt för punkt se, hur den nya planen
svarar mot vad vi omedelbarast tyckt oss
behöva i institutets hittillsvarande lokaler,
vad vi dag för dag saknat, verkligen skulle
ha behövt och hindrats av att ej ha —
trots ali god vilja, forskarentusiasm och
det friska humör, varmed bristerna mötts
av alla under institutets uppväxtår.
Inför så stora nya utsikter till utrymme och
utvecklingsmöjligheter, som Kungl. Maj:ts
förslag till årets riksdag, italienska statens
erbjudande och Knut och Alice Wallenbergs
stiftelse öppnat, kunna några återblickande
rader vara på sin plats. Många namn vore
att nämna i detta sammanhang, men främst
bland dem alla Kronprinsens. Genom hans
lyckliga och raska initiativ och insikt om
sakens betydelse blev institutet till år 1925.
Kronprinsen bestämde nämligen då för
detta ändamål, för ett treårigt försök att
utforma ett svenskt klassiskt arkeologiskt
institut i Rom, en enskild donation, som han
disponerade över. Själv samlade
Kronprinsen därefter omkring sig den styrelse,
som med oförtröttat och aktivt samfällt
intresse sedan dess under hans ledning
arbetat för institutet. I samråd med främst
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
