Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska Institutet i Rom 1926—1937. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Boethius
ståndare. Flera av dess medlemmar hunno
göra sig väl hemmastadda i Aeneas’ och
kung Turnus’ gamla städer och med den
rutuliska bygdens arkeologiska och
topografiska problem. I sina trånga lokaler har
institutet fyra gånger gjort vad det
kunnat, för att mottaga konsthistoriska
studiekurser från de svenska universiteten och
högskolorna. De yttre formerna hota
faktiskt nu att sprängas av inneboende liv,
men så står institutet just i dessa dagar
även inför viktiga avgöranden. Kungl.
Maj:t har upptagit och skall förelägga årets
riksdag förslag om institutets förstatligande.
Därmed sammanhänger även institutets
byggnadsfråga, dess möjlighet att få en
institutionsbyggnad bland de andra instituten
i Valle Giulia och så räddas från tvinsot på
grund av trångboddhet. För många år
sedan liknade någon skämtsamt institutet vid
en leksakskanon, som Sverige ställt upp på
arkeologiens internationella slagfält bland
stormakternas väldigheter. Ingen lär väl
kunna bestrida, att utvecklingen gått fort
sedan dess, och att Svenska institutet nu
har en obestridd och ansedd ställning bland
Rominstituten. Men än viktigare synesmig
vara, att utvecklingen fått gå i ro utan
konventionella representativa hänsyn och
larm från fåfänglighetens kvarnar.
Innehållet har oavbrutet vuxit snabbare än den
yttre formen. Vad som nu ifrågasättes vid
årets riksdag och genom institutets
byggnadsfråga är faktiskt huvudsakligen att
bärga och inhösta en redan stark och kraftig
ung forskningstradition på för vår svenska
odling klassisk grund.
Som nyss antytt går institutets
byggnadsfråga ut på att skapa en svensk
institutionsbyggnad bland de andra utländska
instituten i Valle Giulia. Med den gynnande
frikostighet, som i Italien visats mot de
främmande forskarna i Rom, och som just
svenska institutet på många sätt och i
rikaste mått fått röna, erbjöd italienska
staten år 1937 åt svenska staten en vacker
tomt för svensk institutionsbyggnad mellan
de holländska och rumänska instituten å
den ena sidan och Villa Giulia å den andra.
Framåt, åt norr, ser man från denna plats
över gatan i dalen mot engelska institutet
och mot höjderna kring kampagnan vid
horisonten. Från en byggnad på tomtens
högsta del kommer man att åt söder också
se ut mot Peterskyrkan och Marsfältet. I
en officiell överenskommelse har det redan
fastställts, att Sverige genom ett särskilt
kulturavtal erhåller denna tomt med
skattefrihet för en institutionsbyggnad, när
svenska institutet förstatligats.
Detta storslagna anbud medförde ett
tungt ansvar för institutets nuvarande
styrelse. Flertalet utländska
institutsbyggnader i Rom ha tillkommit genom enskilda
donationer. Vi ha alla skäl att hysa högt
ställda och tillitsfulla förhoppningar om
intresse för klassiska studier och internationell
samverkan genom aktivt forskningsarbete
på ledande håll i våra dagars Sverige. Men
dessa förväntningar kunde dock år 1937 ej
sträcka sig längre än till hoppet om
förstatligande vid 1938 års riksdag. Skulle
tomten gå ifrån oss, och Sverige ej kunna
träda in bland beati possidentes i Valle
Giulias forskarkvarter? Här ingrep Knut och
Alice Wallenbergs stiftelse på våren 1937.
Svenska institutets styrelse hade riktat en
ansökan till Stiftelsen; dess beslut blev att
under särskild hänvisning till institutets
betydelse för skolornas latinundervisning
bevilja begärda 300 000 kronor, under
förutsättning att institutets framtid betryggades.
I avvaktan på riksdagens avgörande har
Kronprins Gustaf Adolf, själv ordförande
i institutets styrelse, enligt styrelsens
beslut dels tillkallat en byggnadskommitté
under sin ledning, dels lämnat professor
Ivar Tengbom i uppdrag att uppgöra
förberedande förslag. Med utgångspunkt från
en utredning av institutets nuvarande
föreståndare, dr. E. Gjerstad, undertecknad
och arkitekten Cipriani i Rom är professor
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
