Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska Institutet i Rom 1926—1937. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska Institutet i Rom i g 2 6—1 9 3 7
Vid Ar de as akropol. 1 9 3 4.
Spionen» 1937 (N:r 4). Utmärkt synes det
mig återge stämningen kring studiemånader
i Rom och vårveckor i Pompeji under den
tid, jag var föreståndare (1926—1934).
Inför nybyggnadsplanerna och vad de
framföra av efter hand och organiskt
mognade krav på utrymme är det nästan lustigt
att tänka tillbaka på första början i februari
1926. Det står i stadgarna, att institutet
skall hålla ett bibliotek, men någon
bibliotekskassa fanns det ej, och institutets eget
bokbestånd var tre volymer och Lanciani’s
Forma Urbis, liksom institutssalens första
utstyrsel en gåva av skattmästaren,
kammarherre Axel Hallin och fru. Vi hade hyrt en
våning vid en gammaldags trevlig gata mitt
i Rom i ett borgarhus med vackra
takterrasser och trädgårdar på baksidan, Via del
Boschetto n:o 68, men »institutets lokaler»
utgjordes av ett litet samlingsrum och tre
stipendiatrum. Två av dessa sistnämnda voro
förhyrda för danska studenter; tack vare
främst Frederik Poulsen medverkade
nämligen de danska Carlsbergsfonderna aktivt
under institutets tre första år, ett uttryck
för en institutets särskilda gemenskap med
Danmark, som sedan fått andra former
men alltjämt består. Det yttre kunde ej ha
varit anspråkslösare. Jag förstår talet om
»leksakskanonen», när jag nu tänker därpå.
Men i svenska studentrum hos småfolket
längs Via del Boschetto fanns redan en
entusiasm och ett intresse, som äro mera
värda än murar. Den romerska gatans
vänlighet och hemkänsla slöto sig kring oss, och
mer ljus, mer tillitsfull än stämningen var
då vårens arbete år 1926 inleddes, kunde
den ej ha varit. Svenska och italienska
flaggor vajade över den trånga gatan. En
något störande pianola sällade sig till där
nere. Men uppe i fjärde våningen samlades
de fyra nordiska landens ministrar; där
mötte Nordens gamla tradition i Rom,
företrädd av friherre Carl Bildt, professor Hei-
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
