Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska Institutet i Rom 1926—1937. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Boethius
berg från Köpenhamn och markis Claes
Lagergren ungdomen, som skulle lägga upp
en fortsättning efter en ny linje, det tiotal
studenter, som bildade 1926 års kurs.
Stämningen nådde sin höjdpunkt, då vår
dåvarande minister i Rom, friherre A.
Beck-Friis »som ett litet a propos»
meddelade att en okänd givare — det må sägas
nu, att det var Fru Sally von Bahr —
skänkt 10 000 lire till biblioteket. Det var
vårljus och förhoppningar över det hela och
en alldeles särskild stämning, som ofta
kommit över mig, då jag senare åter gått
»Boschetton» fram och påmint mig dessa
första år, de märkliga trapporna upp till
studentrummen, ett fönster, där ett vid
armen fäst väckarsnöre brukade få hänga
ned under nätterna före utflyktsdagar från
en numera höglärd docents rum, och ali
romersk trevnad i butikerna längs gatan.
Och det måste sägas, att det första
års-sammanträdets stämning fått en
förlängning vid sammanträdena den 1 februari år
från år. Den fick en betydelsefull och festlig
sanktion genom Konung Gustafs och
Kronprinsens närvaro ett par gånger och har
även kommit till uttryck i ali enskild
frikostighet och vänlighet, som följt
institutet genom åren efter denna dess första dag.
Vad vi nu, år 1938, äga av ett svenskt
bibliotek med tidskriftsserier,
uppslagsböcker, en begynnande samling handböcker,
konsthistorisk och historisk litteratur, som
tillfälligt slutits till, och friherre Carl Bildts
romerska Suecana — allt detta har till allra
största delen tillkommit genom enskilda
gåvor av böcker och penningsummor, och
genom inkomster från offentliga visningar
och föreläsningar av institutets medlemmar
och föreståndare. Detta må framhävas i
anslutning till den första gåvan, ehuru jag här
ej kan uppräkna alla de tacksamt hågkomna,
senare givarna från Nordens fyra länder. I
det sammanhanget må även få utsägas, att
vänners stöd ej blir mindre nödvändigt för
institutet, om det förstatligas. Detta gäller
i högsta grad både allt allmänt intresse, som
institutet mött hos landsmän och i den
svenska pressen, och direkta understöd.
Trots ali frikostig hjälp har biblioteket ej
kunnat utformas systematiskt och växa till
den omfattning, som man måste önska,
även om man begränsar sig till planer på
ett gott seminariebibliotek — och bygger på
Roms och de andra institutens allmänt
tillgängliga bibliotek i övrigt. Där finnas stora
luckor i själva grunden att fylla! Det hör
också till saken och till den bild av
instituten i Rom, som jag inledningsvis skisserade,
att flera av de ledande ibland dem ej blott
— som sagt — erhållit sina
institutionsbyggnader genom donationer utan år från år få
stöd av föreningar, som stiftats i hemlanden
för att befrämja främst biblioteken.
Givetvis behöver Svenska institutet i Rom samma
stöd hemifrån! Genom intresse från Svenska
Beskickningen i Rom, vars chefer under hela
institutets liv varit dess fasta stöd, skapades
vid årssammanträdet år 1937 också en
förening Svenska Institutets vänner. Det hör
till de viktiga händelserna i institutets liv
1937—38, att den tanken genom en styrelse,
som under Kronprinsens beskydd
konstituerats även i Sverige, nu föres vidare till
vänner av vår gamla svenska
kulturtradition och vår forskning i Rom, till
förutvarande medlemmar av Svenska Institutet
och gynnare av klassiska studier vid skola
och universitet.
Vi återgå till årssammanträdet 1926 eller
något följande år. Studenterna ha gjort sig
någorlunda hemmastadda i sina rum längs
vår gata. Dagen efter vidtager
vårterminens undervisning. Tre dagar i veckan hållas
sedan föreläsningar på institutssalen kl.
10—11 f. m., varefter de diskuterade
monumenten besökas under ett par timmar.
En dag i veckan företages en utflykt till
Roms grannorter med klassiska minnen.
Ardeas eller Vej is höjder få tala om de sju
kullarna, hur de kunna ha tett sig, innan
Rom blev till. Cære och Tarquinii ha under
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
