Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
enormt antal naturliga bönder. På teatern
och i revyer äro de mera sällsynta. Den här
förekommande var i dräkt och åthävor precis
som han skulle. Vi stadsbarn med vår
stadsfräckhet — vår fröns urbana, som de gamla
romarna sade, borde icke, som bonden
allvarligt och med skäl förebrådde oss, skratta åt
honom. Det våga vi för resten icke, så länge
Bramstorparen och professor K. G. Westman
sitta där de sitta. Särskilt lyckad var en
nattförsäljare av stekt strömming, ävenledes Einar
Molin. Med mäktig ordström och användande
sig av alla tidningsreklamer om kaffe,
parfymer och tvålar och deras fagra löften forsade
hans tal. Friskhet, skälmaktighet och även
mycken svenskhet fanns hos den lilla rara
Carin Svensson, då hon klämde i med klar
diktion och instämde i finalen: »Hip hurra för
den stora kärleken!» Man visste ju genom
Tegnérs ord:
»O kärlek, jords och himmels under,
du salighetens andedräkt»,
att denna kärlek skulle vara förnämlig, men
man trodde, att man i revyn höll mera på
den lilla kärlekens förtjänster. Men den kan
ju också vara ganska bra.
Visserligen kan man, då det är frågan om
Karl-Gerhards Indiansommar, spelad på
Folkteatern nästan under hela hösten, åter
stämma upp lovsången: Rolig, rolig, rolig, vår
revys allsmäktige, men någon gång få vi väl
inskränka oss till att bara konstatera och ej
vidare utlägga. Dock måste sägas, att han
i kupletten »Tycker du inte det är . . . ?»,
riktad mot vårt svenska på senare tiden
uppkomna naiva självberöm, är både riktig
och rolig. Ehuru vi nog ibland äro
berättigade att säga som biskop Billing och hans
beröm över det skånska: »Det är inte nougot
skryt, jag säger bara som det ä\» Att Sickan
är söt och Carl Hagman skojig, det är
självklara sanningar, men mycket behagliga i
alla fall.
Från brasilianska jungeln kom »Miss»
Barti-ra; lärorik och med en glimt i ögat meddelade
Karl-Gerhard, att numret var »etnografiskt,
helt och hållet etniskt», vilket naturligtvis ej
får sammanblandas med etiskt. Hennes
negerportugisiska förstods väl blott av
landshövding Hammarskjöld, som lär vara specialist
på brasiliansk lyrik. Hon var i sin dans -—
mag-dans eller vad den skall kallas — full av
»kvinnlig vildhet», för att tala med Ellen
Key. Förmodligen har hon fått liv och anda
Fot. Bergne.
Dom säjer pd stån . . . Kathie
Rolf sen.
genom någon neger-Dionysos. I Grekland
sade man, då man tyckte, att en
Dionysos-prästinna eller menad åbäkade sig utan den
rätta övertygelsen: »Guden talar ej genom
varje menad.» Man säger, och i uppskattande
mening, att någon har fan i kroppen. Jag
känner ej namnet på den kryddoftande och
vilt sinnlige jordande — ja sådana finns
det —, som talar ur Bartiras kropp. En
besinningsfull person hoppas dock, att hon
ej i sitt palmvinsrus liksom sina
tyrsossving-ande grekiska medsystrar får någon önskan
att bita eller rentav slita sönder sina
beundrare.
På Folkteatern spelas från och med
nyårsdagen en ny revy, där så ansedda namn som
Karl-Gerhard och Kar de Mumma stå
under titeln Dom säjer på stån. Man tycker
sig finna, att på sta’n yttrar man sig tämligen
kallsinnigt om revyn och att man sörjer över,
att den starke och den lilla oemotståndliga
rest till Göteborg, som kanske snart kommer
att räkna dem som »götebörska», om de ej
akta sig. Man har nödgats nedhämta från
Söder till Folkan vad vi där haft av ypperst,
så ursvensken Thor Modéen. Han excellerade
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
