Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Raser och raskonst. Av Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Raser och raskonst
människoraser, aldrig har riktigt brytt sig
om att ta kännedom om de europeiska
människotypernas mångfald, och Huxley har
så, med minst lika bristfällig kunskap på
detta område, skummat von Eickstedts stora
»Rassenkunde und Rassengeschichte der
Menschheit» (Stuttgart 1933—34), men på
så bakvänt sätt, att grädden har runnit
undan för honom och han har fått bara
skummjölken kvar. Vad skall man säga om något
sådant, som att författarna helt avvisa
termen »ras», därför att den så ofta har
missbrukats och givit upphov till missförstånd,
och att de i stället nyttja uttrycket »etnisk
grupp»? Det är ju ungefär som att avvisa
termen kroppsbyggnad och i stället föreslå
politiskt parti. Det ena har ju inte ett dugg
med det andra, att göra. Ras är, åtminstone
i första hand, ett naturvetenskapligt,
biologiskt begrepp, och gör man för sig själv och
sina läsare klart vad det innebär, så löper man
ingen fara att bli missförstådd annat än av
de dummaste; och de missförstå ju under
alla omständigheter allt vad man säger.
Etnisk grupp däremot är ett humanistiskt
begrepp, och varenda sådan omfattar
medlemmar av olika raser och mellanformer.
Germaner, kelter, slaver o. s. v. äro etniska
grupper, och man kan måhända t. o. m. räkna
alla polarfolk, från lapparna till eskimåerna,
till en och samma etniska grupp, trots deras
olikhet i språk och sed. Varenda ras är spridd
över olika etniska grupper. En ras är utan
tvivel en abstraktion, en hjälp konstruktion,
men en fullt tillåtlig sådan, då den är
grundad på verkliga levande varelser av samma
ärftliga särtyp. Men inom människosläktet
ligga förhållandena annorlunda till än inom
hund-, häst-, ox- eller hönssläktena — och
långt flera: människan är mycket rörligare,
mera färdlysten, övervinner flera färdhinder
och sprider sig därför vidare. Och liksom
inom åtskilliga andra djur- och växtsläkten
äro de olika arterna av människosläktet
inbördes fruktsamma och ha sedan sin urgråaste
forntid korsat sig med varandra. Arter ja,
det är ordet, och det är fler än jag som i
detta fall nyttja det, bl. a. prof. R. Ruggles
Gates i London, i sin rätt skarpa kritik av
boken i tidskriften Man 1936. Vi få således
inte drömma om en enda samfälld mänsklig
urstam, som sedan har grenat sig: fornfynden
styrka tvärtom motsatsen på det mest
slående sätt. Människosläktet är således av
mångstammigt ursprung och härs och tvärs
, . SMH
Östbaltisk kvinnotyp från
El-Am ar na i E gyp t en, omkr. 137 o f. Kr.
sammankorsat. Men ur dessa mångfaldiga
korsningar har genom naturligt urval — som
ju alltid verkar mycket ofullständigt •—• och
väl också i någon mån ett medvetet könsurval
utfällt sig ett antal olika, arvfasta typer, som
vi med fog kunna kalla raser, om vi bara
inte kräva att de skola vara lika enhetliga
som de av människan skarpt utgallrade
husdjursraserna. Människoraserna äro inte klart
avgränsade, utan förtona i varandra, de äro
vad man kunde kalla relativa raser — men
en levande verklighet äro de ändå, i tusentals
och åter tusentals typiska exemplar, under
det att andra närma sig den ena eller andra
typen mer eller mindre. Dessa ofullständigt
raspräglade människor äro emellertid inte
nödvändigtvis några »bastarder», utan
företräda snarare det normala; de »rasrena» äro
undantag, om ock långt ifrån sällsynta och
inte alis nödvändigtvis överlägsna, vare sig
biologiskt eller psykiskt. Men endast den av
fördomar förblindade kan undgå att i
levande livet se och lägga märke till de
myllrande olika rastyperna. Man behöver alis inte
IBI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
