- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjunde årgången. 1938 /
152

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Raser och raskonst. Av Rolf Nordenstreng

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rolf Nordenstreng

Man från Salomonsöarna.

resa til] Afrika eller Asien fördenskull. Redan
i Stockholm kan man, om man tittar noga
på de människor man möter, se litet av varje
i den vägen. Och vilken brokig mångfald av
vitt olika raser ha inte Bertil J. Lundmans
sedan några år pågående undersökningar i
Dalarna avslöjat! I de stora, med stor
reklamapparat igångsatta massundersökningarna av
svenska folket kommo dessa skiftningar inte
till sin rätt, utan dränktes i medeltal och
starkast företrädda typer. Men Lundman har
stilla och utan väsen om sig noga granskat
individerna och inte suddat ut någon enda,
svagt företrädd särtyp — den första fullt
vetenskapliga rasundersökning som har ägt rum
i Sverige. Och det har visat sig, att där i
detta kärnsvenska landskap (som till inte så
liten del har fått sin befolkning från Norge)
förutom de flesta europeiska raser t. o. m.
förekommer den araboida (som han med en
mycket olycklig, av tyska forskare lånad
term kallar den »orientaliska» eller
»orientalida»). — Res f. ö. ett slag över till Finland
och titta på människorna där! Var och en som
har ögon och vill se skall snart lägga märke
till att det övervägande flertalet företer en
helt annan typ än den man i Sverige
mestadels ser: där östanhavs har man att göra

med breda, satta, kantiga, stadiga människor
med stort, brett huvud, brett, kantigt, knotigt
ansikte, borstigt ljust hår, blekblåa eller
blekgråa ögon, gles, sträv skäggväxt,
jämförelsevis korta ben och en egendomlig, knäande,
guppande gång. Det är den ras som den
judisk-rysk-franske rasforskaren Deniker gav
namnet la race orientale, men som jag i stället
har kallat den östbaltiska, ett namn som
numera har vunnit rätt stor spridning även
utomlands. Naturligtvis förete inte alla
människor i Finland någon utpräglad
östbaltisk typ, många av dem se rent nordiska
ut, andra äro någonting mellan dessa båda,
åter andra ha ett svagare eller starkare
lapskt inslag, och naturligtvis göra sig både
alpin, mediterran, dinarisk och t. o. m.
mongoloid rastyp mer eller mindre gällande hos
en del. Men det övervägande intrycket är
det av den östbaltiska typen. Och denna är
rakt ingen etnisk grupp, utan finns bland
finnar och ryssar, bland ester och polacker,
slovaker och ungrare, svenskar och
schweizare, tyskar och fransmän — rikligt bland
somliga, sparsamt bland andra.

Nå låt så vara, svarar man, men vart
kommer man med allt detta ? Är det inte
fullkomligt likgiltigt, om man hör til) den ena
rasen eller den andra, eller om man är en
korsningsform mellan dem och kanske flera?

Det är aldrig likgiltigt, hur ens kropp är
funtad. Och olika raskännetecken innebära
ohjälpligt livsduglighet i en viss omgivning,
men inte i en annan, eller åtminstone
nedsatt livsduglighet utanför den rätta
omgivningen. Det är numera ett fastslaget
sannrön, att blåögda människor illa tåla vid ett
alltför starkt solljus, sådant som de heta
ländernas, och polarländernas om vårar och
somrar; snön återkastar solstrålarna med
våldsam kraft, och »snöblindan» är ett ont
som mången österbottnisk sälskytt om
vårarna har ådragit sig. Brunögda däremot tåla
mycket mera sol, och jag känner t. o. m.
en svensk dam som deltog som kartriterska i
en långvarig fransk forskningsfärd genom
Sahara till Victoria Nyanza utan att hennes
gråa ögon vållade henne något men;
emellertid ha de en något gulgrå, ogenomskinlig ton,
som vittnar om ganska stark hopning av brunt
färgämne. — Den vita hyn är likaså ytterst
oförmånlig mellan vändkretsarna, den
mörkbruna sammalunda i kalla länder. Och långt
flera saker kunde i detta samband nämnas,
men utrymmet tryter.

152

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1938/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free