Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Vem är han? Marmorstudier i Neapelmuseet. Av Ivar Hjertén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vern är lian?
Pyrrhos ? Archidamos den tredje.
täcka; den klumpigt tecknade näsan och
den tjocka underläppen ställa typen,
ästetiskt sett, på ett lägre plan. Det vore ju
emellertid tillfredsställande, om man kunde
stärka förmodandet, att vi äga detta,
sannolikt enda, porträtt av den sympatiske
kunglige äventyraren, som på ett så
glänsande sätt kunde hålla humöret uppe, ehuru
han livet igenom förföljdes av den svartaste
motgång och som allra sist drabbades av
den fatalaste otur, som en stor krigare kan
råka ut för — att bli ihjälslagen av en
käring.
Vi ta nu ett steg nedåt på typskalan.
Vår nästa bild betecknas genom en
antik inskrift med »atramentum» som
Archidamos. Den första tolkningen av den
defekta inskriften — endast de första fem
bokstäverna funnos delvis kvar — som
Archimedes var givetvis ohållbar. Den rätta
läsningen gavs av Wolters. Inskriften är nu
nästan utplånad men fanns bevisligen vid
upptäckandet. En spartansk konung alltså.
Man har tvekat mellan Archidamos den
andre (468—427) och Archidamos den
tredje (361—-338). Wolters bestämde sig för
den senare, flertalet andra författare tyckas
böjda att här se en bild av den förre.
Men frånsett att en så närgånget för att
inte säga näsvist realistisk bild som denna
skulle vara uppseendeväckande, om den
förskreve sig från en så tidig grekisk epok,
så tycks det svårt att förena typen med
bilden av den gamle spartanske
krigar-kungen, Dekeleias erövrare, som visade sig
så energisk under det första, efter honom
uppkallade skedet av peloponnesiska kriget.
Trots den krigiska dräkten ha. vi framför
oss bara en slags vänlig och godmodig
farbrorskung, som skulle kunna passa i en
barnsaga, litet betryckt av
regeringsbestyren och med munnen en aning på sned, som
efter ett lättare slaganfall, med det
jovialiska ansiktet inramat i en tämligen
filosofisk skägg- och hårskrud, som kammen
inte överdrivet ofta tycks få nalkas. Inför
en så föga vördnadsfull, så oförskräckt
veristisk bild som denna inställer sig nästan
självmant ett konstnärsnamn, Demetrios
från Alopeke, som började sin verksamhet
under peloponnesiska kriget och fortsatte
den under de första decennierna av 300-
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
