Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Vem är han? Marmorstudier i Neapelmuseet. Av Ivar Hjertén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivar Hjertén
Herodotos.
att på själens näthinna samla och fixera
den homeriska diktens oöverskådliga vimmel
av gestalter och skuggor, osynliga för en
vanlig seende människa. Bland de talrika
replikerna vill man egentligen endast
jämföra Neapelhuvudet med det nyligen åt
Carlsbergs Glyptotek förvärvade
Homeros-huvudet. Detta är betydligt sämre
medfaret men utförandet är av högre
konstnärlig kvalitet; uttrycket förefaller dock på
något sätt överdrivet, blicken stirrande,
minen förskräckt, men detta sammanhänger
nog delvis med de svåra skadorna i ansiktet.
Det för båda dessa intressanta konstverk
gemensamma originalet’ har utan ali fråga
varit en förträfflig skapelse,
beundransvärd genom den fantasifulla konceptionen
och respektingivande genom det artistiska
kunnandet. Troligen har detta original
skapats under hellenistisk tid, kanske i
Alexandria under andra århundradet f. Kr., då
Homerosforskningen stod i sitt flor och
hade sitt högkvarter därstädes. Om en
idealbild av Homeros skapades först då
eller om en annan äldre typ existerat, är
överhuvudtaget osäkert. I flera museer
spökar en skäggig, ibland — särskilt i
Vatikanen •— ädelt gestaltad
gammal-manstyp, där blindheten —- eller kanske
det är blundandet eller kanske rentav
sömnen — är återgiven på ett mera naivt,
arkaiskt sätt genom slutna ögonlock. Men
om denna typ, som sannolikt kom till på
400-talet, verkligen avser att vara ett
idealporträtt av Homeros, är både osäkert
och av vissa skäl osannolikt.
Närmare än bilden av »skaldekonstens
fader» tycker man sig dock trots alla
virtuosa trick av en fantasifull konstnär
mänskligt sett komma »historieskrivningens
fader» Herodotos i en bild som den här
återgivna. Av Herodotos äger
Neapelmuseet dessutom en dubbelherm, där han
är avbildad tillsammans med Thukydides.
Båda äro försedda med inskription.
Äktheten av dubbelhermens inskription har
aldrig ifrågasatts och något giltigt skäl
att ifrågasätta den här avbildades synes ej
heller föreligga. Men även om så skulle
vara, att denna vore falsk, äro dock de
fysionomiska överensstämmelserna mellan
vår bild och dubbelhermens — trots vissa
framträdande olikheter — tillräckliga för
att med säkerhet bevisa identiteten: håret
har samma svaga antydan av en bena mitt
över pannan med en vriden hårslinga över
vardera tinningen; det karakteristiska
trådsmala horisontalvecket över näsroten är
identiskt; mustaschspetsarna kröka sig i
båda fallen under underläppen och,
framförallt, det originella »tveskägget», som
tycks vara lockat med konst och
»permanentat» i två tjocka slingor (var Herodotos
kokett?) är detsamma hos båda. Förövrigt
bör erkännas att vårt huvud är ett mycket
medelmåttigt, summariskt, ur anatomisk
synpunkt svagt arbete, därtill illa medfaret,
med en nästan söndersliten epidermis.
Och dock erbjuder detta blygsamma
konstverk ett ej ringa intresse. Uttrycket är
trots allt på något sätt fängslande. Fråga
är, om inte denna bild ger en sannare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
