Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Vem är han? Marmorstudier i Neapelmuseet. Av Ivar Hjertén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vern är lian?
D emosthenes.
Funnen i Pompeji.
mindre smickrad bild av
historieskrivningens fader än dubbelhermen, vilken
kanske är idealiserad som fallet ibland är
med dylika. Ack, denna Greklands
ojämförliga sagotant, som vetgirigt spejar ut i
världen med vidöppna, nyfikna ögon,
vittnande mindre om kritisk skärpa än
om obegränsad receptivitet, som ständigt
är spänd på att iaktta, färdas omkring,
skåda den vida, underbara världen, låta
sig berättas om hemlighetsfulla ting och
sällsamma upplevelser och återberätta allt,
förvarat i ett vidunderligt minne, naivt
och konstnärligt på en gång, hur tacksam
är man inte för varje bild, där man tycker
sig finna några drag, som spegla denna
originella själ, vilken ännu äger kvar något
av den grekiska arkaismens glada tjuskraft.
Av Demosthenes äger Neapelmuseet bland
annat en liten marmorbyst, funnen i
Pompeji och mer än vanligt intressant.
Ansiktet står nära de berömda helfigurerna
i Vatikanen och Carlsbergs Glyptotek, vilka
säkert med rätta anses återgå på den av
samtiden beundrade staty av Polyeuktos,
D emosthenes.
Förvärvad ur Lörd Sackvilles samling.
som uppställdes på torget i Atén år 280.
Närmast står vår bild kanske den
sistnämnda praktfulla statyn, vilken nyligen av
museets energiske direktör förvärvades ur lörd
Sackvilles samling. Det är samma över
hjässan glesnade men över tinningarna i
tre rika vågor nedfallande hår, samma tre
smärtfyllda, trubbvinkliga rynkor i pannan,
samma knivskarpa veck, som från högra
ögonvrån skär in snett nedåt över näsroten,
samma magra, plöjda kinder, som likna
en utmärglad bröstkorg med skarpt
framträdande revben, samma nervösa näsvingar,
som tyckas fladdra, samma osköna, nästan
missbildade munställning, vilken i förening
med tunghäfta uppges ha vållat den
blivande talaren så stora svårigheter.
Huvudställningen är däremot olika, på
Carlsbergs-statyn framåtlutad som om föremålet
från en estrad talade till en lägre stående
församling, på Neapelbysten däremot lyftad
som under metafysiskt eftersinnande.
Uttrycket över de fårade, härjade dragen är
detsamma, men minen hos Neapelbysten
är ännu hårdare spänd, ännu mera energisk
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
