Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Teatern i Tredje Riket. Av Rudolf Kinsky. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudolf K i n-sky
A. E. Frauenfeld.
Riksteaterkammar ens affärsledare.
händerna på spekulanter och
experimentatorer, hur den blivit främmande för folket,
vilken brysk ton det hade kommit in i
umgänget mellan direktör, författare och
skådespelare, och hur allt detta först måste
grundligt undanröjas, innan man kunde tänka på
ett fortsatt arbete.
Vi kände oss till mods, sade nyligen
Riksteaterkammarens affärsledare A. E.
Fraxjen-feld till mig, som en kusk måste göra vilken
under färden är tvungen att byta ut två
eller tre hjul på sin vagn. Ett stort antal
direktörer och konstnärer måste man
avlägsna, antingen därför att de voro judar — i
Berlin fanns det nästan icke längre någon
icke-judisk teaterdirektör, och även största
delen av de kända och firade skådespelarna
och författarna voro judar — eller också
därför att de annars av de angivna skälen
voro omöjliga att använda vid verksamhetens
fortsättande. De kvarvarande sammanförde
vi i den så kallade Riksteaterkammaren, den
officiella organisationen för alla som verka
vid teatern. Riksteaterkammaren själv
utgör blott en del av den stora
Rikskulturkam-maren, i vilken alla intellektuella yrken
sammanföras och vid vars högsta spets doktor
Goebbels står. Den nuvarande presidenten
för Riksteaterkammaren är riksdramaturgen
doktor Rainer Schlosser, vars affärsombud
jag är. Endast den som tillhör denna kammare
kan numera vara verksam vid teatern i
Tyskland, likgiltigt om han är i ledande eller
underordnad ställning, arbetsgivare eller
anställd. Kammaren har till uppgift att giva
den enskilde medlemmen skydd och hjälp
och å andra sidan tillvarataga det helas
intressen och förhindra att de gamla
missförhållandena åter vinna insteg.
För att förhindra detta anlägges både för
teaterledarna och för artisterna en mycket
sträng måttstock. För tillstånd att övertaga
ledningen av ett teaterföretag göres
mångårig scenerfarenhet till ovillkorlig
förutsättning. Nu kan icke längre förste bäste
affärs-lystne utomstående göra teatern till fält för
sina spekulationer. Föreskrifterna om nödigt
driftkapital och borgen handhavas strängare
än förr. Var och en som vill leda en privat
teater måste bevisa sig äga ett driftkapital
av 20 000 riksmark och uppåt, alltefter
lokalens storlek, och därutöver kunna deponera
en summa motsvarande en månads
sammanlagda gager som borgen hos Kammaren, vilken
summa skall tjäna att täcka hans
förpliktelser om han råkar i svårigheter. Dessutom
måste varje teaterledare godkännas av
riksministern för folkupplysning och propaganda,
innan han kan börja sin verksamhet. Av de i
runt tal 220 stående teatrarna i Tyskland
äro numera endast 40 i enskilda händer, de
övriga lyda under staten, länderna eller
kommunerna, vilka också svara för det deficit
som möjligen kan uppstå. Enbart härigenom
är det alltså i vidsträckt mån sörjt för att
krascher överhuvud nästan icke mera eller
endast i mycket sällsynta fall inträffa. Även
de icke stående teatrarna, kringresande
sällskap, ha ställts på stabil grundval (varom
mera längre fram), så att alltså det rent yttre
eländet vid teatern i stor utsträckning synes
avskaffat. — Så långt de officiella
uttalandena.
Konst och propaganda
Kort efter omstörtningen såg det ut som
om teatern skulle bliva ett politiskt
propagandamedel. Den politiska tendenspjäsen trädde
i förgrunden, och även på annat sätt slogo
den politiska verksamhetens vågor samman
över teatern. Det varade emellertid icke länge.
Folkets sunda känsla värjde sig däremot.
Den ville ha politik i samlingssalarna, men
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
