Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En livdömd Rörstrandsmästare. En bild ur det svenska rättsväsendets historia. Av Arvid Bæckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid B æckström
gång kom att sväva över Rörstrand, gör
jag det på intet sätt för att meddela något
sensationellt, utan för att tillvarataga allt
det kulturhistoriskt värdefulla, som kan
gömma sig också i en mänsklig tragedi och
för att påpeka ett fall, då vår svenska
upplysningstids humanitära synpunkter i
form av en villkorlig dom kommo att segra
över formellt juristeri.
Den förste svenske mästaren vid
Rörstrand hette Anders Fahlström. Denne hade
en yngre broder Erik Johansson
Fahlström. Deras far var gästgivaren Johan F.
i Blixterboda i Fellingsbro. Erik blev redan
som 13-årig pojke 1739 anställd vid den
med honom jämnåriga fajansfabriken och
hade 1759 tack vare flit och skicklighet nått
rangen av övermästare. Utom tjänsten förde
han ett ganska inåtvänt leverne, »skydde
stora sällskaper och sökte helst vila i
enslighet», men var högt skattad både av
fabriksdisponenten, assessor Elias Magnus
Ingman (24 nov. 1758 adlad
Nordenstolpe), och av arbetarna. Han hörde
naturligtvis till dem, som bodde inom
fabriksområdet.
Söndagen den 8 februari 1761 hade
assessorn bjudit Erik Fahlström att spisa
middag hos sig på Rörstrand, men denne
hade svarat, att han ej mådde väl, utan
»brukade medicin». Följande dag vid
4-ti-den lämnade han Rörstrand för att vid
Karlbergs källa bese en gent emot K.
lustslottet »till fyrverkeri anlagd byggnad».
På återvägen härifrån kom han
tillfälligtvis att stiga in »uti en på den s. k. träraden
varande stuva», där den 30-åriga änkan
Sigrid Bengtsdotter Ödman samt
bruksdrängen Jonas Svensson och hans hustru
Maria Johansdotter hade sitt hemvist. Inne
hos änkan befunno sig då de två hustrurna,
änkans döttrar den 6-åriga Maria och den
io-åriga Kerstin samt hustrun Marias lilla
dotter. Änkan var sängliggande i frossan
och i havande tillstånd efter sin man,
föravskedade soldaten vid Jönköpings inf.-reg.
och bruksarbetaren Ingvald Ödman, som
för tre veckor sedan dött. Sedan Fahlström
hört hustrurna klaga över deras uselhet
och fattigdom, sökte han trösta dem
genom att giva dem vardera 12 öre smt och
Kerstin ett halvt raspebröd. Men hustrun
Sigrid fortfor att bittert klaga: hennes son
Johan, om 3 år, som varit kvick och frodig,
hade nyligen jämte fadern blivit död och
på en gång med honom begravts, medan
däremot den av kopporna och tandfistlar
utmärglade dottern Maria, vars haka
redan angripits av »kräfwetan», icke kunnat
dö, utan måste, modern till dagliga sorger
och bekymmer, leva och plågas med sina
krämpor, därifrån hon ej kunnat botas,
oaktat botemedel sökts både på K.
Lazarettet och hos »Doctor Smedens dotter».
Rörd av medlidande med allt detta elände,
begärde nu F. att få se Maria, som gömt
sig i sängen bakom modern. Maria låg
emellertid och grät av rädsla för den
främmande mannen, men bars, på hans
upprepade begäran, av systern Kerstin över i en
bredvid stående tom säng. Då han nu
besiktigade barnets haka, tog han plötsligt
och oförmärkt upp sin kniv och skar barnet
tvärtöver halsen »nästan igenom
väderstrupen och intill matstrupen». Då modern
frågade, vad han gjort hennes barn,
svarade F.: »Förlåt mig, kära mor, jag har
gjort en elak gärning, men det är nu
beställt». Han gav henne två sedlar à 9 dlr
kmt och begav sig ut med kniven i handen.
Modern tog sitt barn i famnen •— där det
dock efter 3/4 timme lämnade ett liv, som
tydligen ej givit henne mycket annat än
plågor.
Fahlström skyndade direkt hem till
bruket. Då han på bruksgården »med mycken
häftighet sprang upp till sin kammardörr»,
mötte han bokhållaren Schefferus, som,
okunnig om vad som tilldragit sig,
överlämnade magasinsnycklarna till F., vilken
stillatigande mottog dem. Då bokhållaren
emellertid strax därefter — nyheten spred
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
