Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En livdömd Rörstrandsmästare. En bild ur det svenska rättsväsendets historia. Av Arvid Bæckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En li v d ö m d Rörstrands mästare
sig säkert blixtsnabbt över hela bruket —
av några arbetskarlar fått höra talas om
den timade olycksgärningen, hade han
bestört tagit med sig brännaren Fabian Falk
och formaregesällen Henrik Sten till
Fahl-ströms kammare, där de funnit denne
liggande på knä vid sin säng. Vid deras
inträde steg han med hast upp, mötte dem
med ett glatt anlete, räckte dem sin hand
samt berättade dem korteligen om vad
han gjort och beklagade, att det hänt,
dock tilläggande: »Det är nu gjort, och vad
är till görandes?» Han yttrade vidare, att
han mådde väl och vore gladare än
tillförene och »hade därför lust spela på sin
violoncell», den han på någon tid, för oro
och bekymmers skull, ej kunnat vidröra.
Fahlström hade emellertid på sin hemväg
mött ej blott bokhållaren, utan även
arbetaren Jonas Jansson, som ännu ej visste
vad som hänt; denne fick befallning att
tillsäga verkgesällen Tåman att genast
besöka Fahlström. Då Tåman kom upp i
kammaren, berättade denne sin iråkade
olycka för honom samt betygade ånger och
oro däröver. Även andra skyndade in. Då
kakelugnsmakaren Johan Lund och en del
arbetare infunno sig, låg Fahlström åter
på knä och bad Gud om nåd och det
närvarande folket om försonlighet och tillgift
uti det han emot dem kunnat fela.
Så snart assessor Nordenstolpe av
bokhållaren underrättats om dådet, vidtog han
två åtgärder: dels skickade han sin son
notarien till primarie kämnären Johan
Schenk, dels sändes bud efter kyrkoherden
vid Barnhuset magister Johan Lönberg.
Då prästen redan »klockan vid pass 6»
infann sig i Fahlströms rum, fann han honom
ganska orolig och bekymmersam över den
av honom nyss förut begångna gärningen.
Om aftonen framtog han Arendts »Sanna
Christendom» och läste däruti åtskilligt, som
var trösterikt och uppbyggligt, samt
upprepade gudliga och till omständigheten
lämpliga böner till Gud om nåd och syndaför-
N or ra kämnärsr ättens sidoportal
åt Malmtorgsgatan. Akvarell av
C. S. Bennet.
Uppsala universitets bibliotek.
låtelse. Han undrade också över sig själv,
att han i frestelsens stund ej haft förmåga
att motstå och övervinna den hos honom
upprunna tanken på mordets verkställande.
Han sörjde ej så mycket för sin själ och
dess räddning, då denna ju hos en nådig
Gud genom en dyr försoning vore förvarad,
utan fastmer att han med denna sin
gärning hade givit förargelse och ett elakt
efterdöme.
Följande morgon, tisdagen den 10 febr.
1761, hade Fahlström kallat lertramparen
Nils Holm och flera arbetare till sig och
varnade dem då för elaka gärningar samt
bad dem om förlåtelse, om han gjort dem
i någon måtto emot under arbetet.
Senare på dagen stod han, åtföljd av
kyrkoherde Lönberg, inför Stockholms norra
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
