Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En livdömd Rörstrandsmästare. En bild ur det svenska rättsväsendets historia. Av Arvid Bæckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid B æckström
borgen varda så mycket mer på fri fot
lämnad som hans timliga välfärd i
anseende till hans i porcelainesfabriken ägande
tvänne lotter ganska mycket uppå hans
närvarelse därstädes berodde».
Uppgiften att F. ägde två lotter i
Rörstrand, är intressant. Löndahl—Lundmarks
kaution innebar, att de två herrarna voro
villiga att ha F. tillskiftes i deras hus och
vård.
De 22 arbetarna betygade, att F. efter
sin strafftid alltid uppfört sig såsom
förnuftig och till sina sinnen alldeles återställd,
att han under samtal städse visat sig
kristlig, sedig och anständig, att när han
något uti verkstäderna befallt eller
förbättrat, han betett sig foglig och redig och
att i övrigt hos honom ingen bitterhet,
utan endast allvarsamhet försports.
Sedan F. således tämligen snabbt åter
blivit satt under publik uppsikt och
bevakning, påbörjades genom kämnärsrätten
en utredning med intyg och vittnesförhör.
Den 3 juni avgåvo sålunda stadsfysicus
doktor P. Bjerkén och stadskirurgen J. T.
Nathorst sitt edliga intyg: F. hade av
dem befunnits utan minsta feberaktighet
eller sådan hastig puls och torrhetta i huden
som hos maniaci plägar vara; benägenhet
för stillhet och ensamhet vore det enda
tecknet till någon melankolisk disposition;
de kunde ej annat än förklara honom, i
det tillstånd han nu vore, för alldeles
förnuftig, men kunde dock för framtiden icke
med visshet det försäkra, så mycket mindre
som hos honom funnes disposition till
mjältsjuka och mycken blodfullhet.
Assessor Nordenstolpe hade under
sistlidna februari åter märkt, att F. förfallit i
ganska ängsliga tankar och elakt humör.
Då han gjort F. föreställning om nogare
bevakning hade denne med iver svarat:
»Vad skall det till! månne de kunna hindra
mig, om jag föll på de tankarna? Och om
det skedde, skulle visst assessorn bliva hel
hulpen». Förutom detta hot hade F. en
annan gång klagat över mindre aktning av
arbetsfolket och två gånger yttrat, att det
varit bättre undergå det straff, som varit
honom ämnat, än tåla förakt i ali sin tid.
Kyrkoherde Lönberg hade funnit F.
föremål både för frestarens konster och för
Guds andes drift till hans omvändelse och
bättring. Han hade »flitigt bevistat
gudstjänsten och jämväl den heliga nattvarden
begått, men för övrigt hade i F:s uppförande
ej förmärkts något signum emotæ mentis
eller rubbad ställning till förståndet» (en
formulering värdig en Voltaire!).
Verkgesällen Sten hade märkt, att F.
stundom på nyåret, då han gått omkring
och sett efter fabriksverket, varit så
ängslig, att han ej vetat, om han gjort sig själv
tillags, men i övrigt ej fällt några svåra
eller hårda utlåtelser.
Verkgesällen J. Örn och hans hustru
Helena Preus vittnade, att F. särskilt
omkring nyår (1762) icke sovit om nätterna
av oro och ängslan, utan gått av och an
på golvet; då några porcelain-tebord vid
ett tillfälle skulle insättas uti brännugnen,
hade han, efter Nordenstolpes berättelse,
givit en oriktig och skadlig befallning.
Brännugnskarlen G. Sellberg
rapporterade, att då han en gång kom och tillsade
F. om materialiers tillagning till
brännugnen, hade F., som då hade en kniv i
handen, med vilken han rakat sig, svarat:
»Nu kommer ni in i lagom tid!». Ett i och
för sig ganska naturligt utrop, men som
ändå tycks ha givit ny fart åt den
misstänksamhet, som ständigt var i hälarne
på F. såsom en livstidsdom.
Den 10 februari 1762, på dagen ett år
efter F:s första inställelse inför
kämnärsrätten, var målet åter före i hovrätten.
Frågan var nu: skulle F. ställas på alldeles
fri fot på den erbjudna borgen eller sättas
under publik uppsikt?
Assessor Sebaldt ansåg, så väl till det
allmännas säkerhet som till sitt samvetes
tillfredsställande, högst betänkligt att ännu
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
