Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En livdömd Rörstrandsmästare. En bild ur det svenska rättsväsendets historia. Av Arvid Bæckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En li v d ö m d Rörstrands mästare
berg, Löwenhielm samt greve Tessin,
påyrkade straffets höjande till hel mansbot,
d. v. s. till 28 dagars fängelse, utan att
dock yttra sig om ersättningen till barnets
moder (2 av dessa rådsherrar höllo på att
F. skulle undergå »uppenbar kyrkoplikt»;
greve Tessin avstyrkte densamma).
Det kan vara av intresse att taga del av
vad en man sådan som Carl Gustaf
Tessin yttrade i detta onekligen en smula
komplicerade fall. Tessins votum i
praktfull kurialstil slutar sålunda:
Emedan F. ej finnes hava av stadgat uppsåt
att begå detta dråp gått in till hustru
Bengtsdotter, utan synes sådant snarare skett av ömhet
för henne, som han vetat varit tillika med dottern
Maria sjuk, varvid han även givit så väl henne
som en annan i stugan sjuk liggande hustru
penningar, varefter, sedan han efterfrågat
tillståndet hos barnet, som då blivit lämnat till
honom att påse ett på dess haka varande sår,
han med en kniv skurit det i halsen, därav det
döden ljutit, vilket dråp jag i avseende till det
förvirrade och svårmodiga tillstånd, varuti F.
vid dess begående varit stadd, icke kan för full
vilja i gärning anse — ty finner jag, det han för
denna gärning icke kan med dödsstraff beläggas,
utan att han, som icke heller kan hållas för
av-vita och nu efter hovrättens berättelse är i
bättre tillstånd, må försona dess missgärning med
28 dagars fängelse vid vatten och bröd. Vad åter
den frågan angår, huruvida han må undergå
kyrkoplikt, så anser jag betänkligt att därtill
styrka, emedan om den skulle ske uppenbarligen
inför församlingen, allmänheten, som då blir
underrättad, att han begått dråp, men varken
äger kunskap om de mildrande omständigheter,
som verkat hans livs försköning eller gör sig
mödan att sådant efterfråga, icke dess mindre
lätteligen kan taga sig förargelse därav, att han
fått livet behålla; icke till förtigande, att F.
själv, som är efter rannsakningens anledning av
ett sensibelt sinnelag, kan, evad kyrkoplikten
sker hemligen eller uppenbarligen, därav åter
ånyo råka i dess förra svårmodiga tillstånd. För
övrigt styrker jag även därtill, att F. må antingen
här i staden eller vid porcellainsbruket i något
säkert rum vårdas och hållas i fängsligt förvar
till förekommande därav, att han ej framdeles i
ett lika tillstånd må kunna flera liv spilla eller
någon annan ogärning föröva.
Med detta avrådande från kyrkoplikten
visade Tessin åter prov på sin fina
psykologiska blick, då det gällde att bedöma
människor och livet.
Sedan Fahlström, som ju från och med
den 10 februari suttit i häkte, avtjänat sitt
fängelsestraff, som slutligen tyckes ha
fastställts till 14 dagar, fördes han den 1 juni
1761 till Rörstrand att där vistas under
direktionens ansvar och vård.
Men den 14 maj 1762 vände sig
direktionen till hovrätten med en hemställan,
huruvida F. åter borde på behagelig tid och
på direktionens bekostnad sättas under
publik vård och bevakning; det skedde
med följande motivering:
F. hade funnits mest alltid behäftad med
svårmodiga tankar och skall jämväl yttrat en och
annan utlåtelse, som utmärkte ringa eller ingen
sinnesförändring fast mindre en rättskaffens ånger
över sin begångna misshandel, utan tvärtom
förspordes hos honom mera högmod och bitterhet
än någon tid tillförene, varför direktionen nästan
dagligen hade orsak befara, att F., vad uppsikt
på honom ännu havas skulle, kunde taga sig
något skadligt före.
F. hade således på sista tiden gått
omkring på Rörstrand som ett åskmoln,
oroande omgivningen som en överhettad
ångpanna utan tillräckliga säkerhetsventiler,
varför direktionen också hade sett sig
nödgad att avsäga sig hans bevakande.
Den 16 maj infunno sig också, på
befallning av k. slottskansliet, två herrar och
förde F. från fabriken till Kastenhofs arrest.
Själv sade sig F. »ej veta någon annan
orsak härtill än att han nödgats återfordra
några rättigheter, som honom voro
fråntagna». De två slottskanslibetjänterna,
Hedström och Granberg, intygade, att de
under och efter transporten »på intet sätt
funnit F. till sina sinnen rubbad». Den 27
maj anhöll F. emellertid skriftligen, »att
han som nu enligt 22 fabriksarbetares
bifogade vittnesbörd nu vore till sina sinnen
alldeles återställd, måtte emot slaktaren C.
Löndahls och skomakaren E. Lundmarks
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
