Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ett kapitel ur »Sfinxens gåta». Av Theodor Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Theodor Wåhlin
återfått de Heliga Tre Konungar,
tillbedjande Jesusbarnet i Marias sköte. De utgöra
nämligen en klar symbol för de tre under
medeltiden kända världsdelarna, en
symbol för jordens alla folk, som böja sig för
himlarnas och jordens Herre, en symbol
för hela jordens krets och därigenom för
universum, vars medelpunkt enligt
medeltida uppfattning vår lilla jord var.
Samma centrala symbolgrupp återfinna
vi på flera av de äldsta astronomiska uren,
och där vi i dess ställe finna en
framställning av de tolv apostlarna, som hylla
Kristus, eller av de sju kurfurstarna, som
ägna kejsaren sin hyllning, där finna vi
också, att dessa icke tillhöra urets äldsta
anordning utan ha tillkommit på en tid,
då man icke längre ville tåla Mariadyrkan,
icke ens av automatiska trägubbar på ett
astronomiskt ur. Man hade skoningslöst
brutit bort den gamla symboliskt
bétydelse-fulla gruppen och ersatt den med en annan,
kanske alldeles i avsaknad av sådan
betydelse.
Såsom en kosmisk symbol kunna vi
nämligen knappast erkänna de tolv apostlarna,
om de än blevo utsända att predika
evangelium för alla folk, och om än deras tolvtal
kanske någon gång blivit satt i ett nog så
intimt samband med de »himmelska
tecknens», djurkretstecknens tolvtal. Vad de sju
kurfurstarna angår, hava de såsom kosmisk
symbolgrupp ingen som hälst betydelse.
En med de tolv apostlarna tillsynes nära
besläktad figurgrupp, vilken så gott som
undantagslöst förekommer på de gamla
astronomiska uren och således a priori
måste fattas såsom av astronomisk- eller
kosmisk-symbolisk betydelse, är de fyra
bevingade gestalterna —- Mannen (av sena
tiders barn vanligen kallad Ängeln), Oxen,
Lejonet och Örnen — vilka numera
mestadels äro kända såsom symboler för de fyra
evangelisterna. Hur kan det då komma sig,
att dessa skulle ha något så klart
berättigande att uppträda såsom symboler på de
304
på astronomiska förhållanden inriktade
uren, en rätt som vi nyss förvägrat de
tolv apostlarna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
