Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Vad är människan? Av Salomo ibn Gabirol. Från hebreiskan av Felix Saul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Salomo I b n G a b i r o l
O hade du aldrig danats! — Ej hade du skördat ofärd. —
Nu vandrar du fram i din högfärd, med snaran lagd kring din hals!
Du faller alltsedan du föddes, råkar i synd för en brödbit;
om den ett ögonblick dröjer — strax råkar du i förtvivlan.
Din kropp är ett strålande ljus, då anden dväljes däri —
men då den lämnats av själen — vad blir kvar? Blott smuts och dy.
Och vad får du behålla av ali din härlighet?
Andra förvärva ditt gods, men du går tomhänt hädan.
Men icke besinnar du detta, lånar ditt öra åt lustan;
och giver du vika från början — bör du ej rädas för slutet?
Nidingen lämne sin väg och vände om till sin Gud:
den Starke hörer hans bön och stillar sin vredes glöd.
Besinnen eder, I stolte, resen eder och tänken!
Upplyften hjärtan och händer till Herren i himlen!
Ack över våra synder! Ve över våra själar!
Vi ha jagat efter vind, farit vilse som hjorden!
Vad kunna vi kräva, vad begära, då synderna växt oss över huvudet!
Många äro våra missgärningar — hur kunna vi höja vårt öga?
Rädda ditt folk från fördärvet, du som härskar i höjden, i djupet,
och om vi än härdat vår nacke — låt dina händer ej slappna!
Hav misskund med dem, som klappa på din port!
Ty du är vår Herre, dig bida våra ögon!
Salomo ibn Gabirol (omkr. 1020—1070) är en av de främsta representanterna för den glansperiod,
som den judisk-hebreiska litteraturen upplevde i kalifernas Spanien under de två århundradena
1000—1200. Psaltarens anda och språk tycktes ha fått nytt liv i den »spansk-judiska diktarskolans»
religiösa poesier, vars upphovsmän dock fritt rådde över bibelns idiom och riktade det med nya
ord och vändningar alltefter stämningarnas behov. Ovanstående dikt visar Gabirol från hans
mest karakteristiska sida: hans diktning behärskas i hög grad —■ kanske även till följd av vidriga
öden ända från tidigaste barndom — av en djup och fördjupad världssmärta: klagan över ali
mänsklig tillvaros intighet och förgänglighet med maning till ödmjukhet inför den evige Anden
är ett ständigt återkommande ämne hos Gabirol.
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
