Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Kring Léon Blum. Av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring Léon B liim
och politik i vad Thibaudet kallat »lärarnas
republik». Att dessa intellektuella, som skulle
vinna sina sporrar i Dreyfus-affären, till stort
antal voro stipendiater, inte »arvtagare», har
av motståndarna stundom lagts dem till last.
Barrès har inte dragit sig för att insinuera, att
endast det ekonomiska oberoendet är en
garanti för hederlighet. I så fall borde i varje
fall Blum gå fri från misstankar, ty jämte en
del andra akademiska socialister var han
utgången ur en välsituerad borgarfamilj. Det
är varken första eller sista gången
bourgeoisiens dåliga samvete tagit sig uttryck i dess
söners övergång till socialismen, och så till
vida innebär fallet Blum ingenting nytt eller
märkvärdigt. Gruppens karaktär av sluten
och disciplinerad elittrupp hör säkerligen
också ihop med att École Normale var ett
internat, där förutsättningarna för intellektuell
inavel voro långt starkare än vid de fria
universiteten. Detta bidrar också att förklara
det överskyggande inflytande som utövats av
Lucien Herr.
På vilka vägar man än må vandra i Tredje
Republikens kulturlandskap skall man alltid
förr eller senare stöta på namnet Lucien
Herr. En ockult makt i fransk politik, den
franska radikalismens grå eminens har han
omväxlande kallats, denne rustike jätte, som
av forna lärjungar erbjöds den ena
hedersposten efter den andra men alltid föredrog att
stanna på den undanskymda platsen som
bibliotekarie vid École Normale. I denna
egenskap handledde han alltsedan 1888 fram
till sin död 1926 generation efter generation
av unga studiosi i deras forskningar, granskade
och nagelfor deras manuskript, placerade dem
i tidskrifter och genomgick dem i korrektur.
Själv publicerade han aldrig något större
verk utan lade ned sitt encyklopediska vetande
i tidningsartiklar, recensioner och
bibliografiska notiser, men han spelade en djupt
ingripande roll som manuduktör och profan
själasörjare, och det var han, som, efter att
själv via Hegel ha kommit fram till en
filosofiskt grundmurad socialistisk åskådning,
invigde ständigt nya släktled i socialismens
evangelium. Det var Herr, som under ett
historiskt nattsamtal vunnit sin äldre kamrat,
filosofidocenten Jean Jaurès för socialismen
och senare fick en motsvarande betydelse
för sin yngre kamrat, juristen och litteratören
Léon Blum. Herr var det också som förde
samman Jaurès och Blum, och de två äldre
männen kommo sedan att alternera i rollen
21—Ord och Bild, 47 :e årg. —
L uei en Herr.
som socialistisk Sokrates åt denne unge
Alkibiades. Vänner och fiender, alla ha
omvittnat det utomordentliga inflytande som
Herr utövat med den starka personlighetens
rätt. Blum har själv i den mest personliga,
den enda omedelbart fascinerande av sina
böcker, Souvenirs sur 1’Affaire (1935), talat
om den oemotståndliga kraften i Herrs
övertygelse, från vars självfallna riktighet det
för en tänkande människa inte tycktes finnas
någon appell. Man visste aldrig rätt om man
blivit övertygad eller bara bringats till klarhet
om sig själv. Den rent fysiska suggestion som
utgick från den storvuxne mannen har gjort
sitt till, liksom också den självutplåningens
gloria, varmed hans frivilliga
tillbakadragenhet och avstående från egen produktion måste
ha omgivit honom i ungdomens ögon. Den
utlösande faktorn ifråga om den definitiva
anslutningen till socialismen blev emellertid
för Blum och flera andra — Dreyfus-affären.
Innan denna hösten 1897 fångade in den
intellektuella ungdomen i sitt allt omformande
järngrepp, hade Blum hunnit göra en kort
sejour inom École Normales murar, där han
dock aldrig tog någon examen, hade avslutat
sina juridiska studier vid Sorbonne och hade
361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
