Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk skönlitteratur i Finland,
giken, blir genom detta urval övertygad om
de betydande intellektuella och estetiska
värden, som Björlings diktning gömmer på.
Gunnar Björling är en filosofisk mystiker,
som sökt forma sig en »Diätetik der Seele»
i den vanskliga tillvaron; hans lyrik är
främst tankelyrik. Urvalet avslöjar också
en värld av bilder och framhäver det
musikaliska draget i Björlings fria vers. Det är
att hoppas att Gunnar Björling genom detta
urval skall kunna övertyga också en större
allmänhet om att han är något annat och
förmer än »den siste dadaisten».
Bland årets diktsamlingar bör även
observeras Kerstin Söderholms »Porten». Den är
den bästa diktsamling som författarinnan
utgivit. Hennes form har utvecklat sig mot större
stramhet än tidigare, hon använder numera
ofta en rimmad och rytmisk strofbildning.
Men temat i den vackra diktsamlingen är
detsamma som förut: den intensiva känslan
av motsatsen mellan naturens lyckliga
omedvetenhet och människans medvetna värld.
En ung lyriker, som publicerat sin andra bok,
är Kaj Lindgren. Hans »Trä-orgel» är inte
något djupt personligt verk, men berör en
sympatiskt genom sin frasfrihet. Det finns
mångenstädes i boken ett mjukt musikaliskt
anslag. Om ett starkare temperament
vittnar Hjalmar Krokfors lovande
debutdiktsamling »Gränsmark». Författaren rör sig där
på vildmarksromantikens stigar, men har Dan
Andersson med sig som vägvisare.
Det mest uppseendeväckande prosaarbete
som utkom år t937 var Tito Collianders
väldiga roman »Korståget». Boken kan
karakteriseras som en roman om lidandet, ja, t. o. m.
om det ställföreträdande lidandet — detta
tema, som fascinerade Dostojevski och
inspirerade den orientaliskt färgade tanken att
individen lider för alla medmänniskors skull.
Här befinner vi oss långt utanför
västerlandets värld med dess individualism och
per-sonlighetskult. I Österlandets mystiska
dunkel lever bara en evig, underlig tusenhövdad
kollektivitet.
Miljön hos Colliander är nästan helt och
hållet rysk. Hans hjälte Tomas, en ung
finländare, växer upp i det bolsjevikiska S:t
Petersburg mitt bland fasor och ohyggligheter,
som gör bokens första kapitel till en
nervpå-frestande lektyr. Men genom mardrömmen går
den halvt overklige Boris’ Kristusgestalt —
Tito Colliander.
ett sällsamt vittne från den helgonlika
godhetens och uppoffringens värld. Vem är han,
denne Boris — han blir till slut mera än en
enskild människa, han växer ut till en
symbol för den ryska Messiasdrömmen, som
Dostojevski och många andra bland Rysslands
stormän burit på: tanken att ryssarna måste
lida och plågas för att en gång frälsa världen.
Från detta helvete lyckas Collianders hjälte
slutligen fly över till Finland. Där framsläpar
han först sina dagar i en liten småstad, men
flyttar sedan till Helsingfors. Men han känner
sig ingenstans hemma i sitt officiella
fosterland, han är bunden med hemlighetsfulla
rottrådar vid sin ryska barndomsmiljö. De
fruktansvärda upplevelserna under
bolsjevikregimen, som välte en världsmakt
överända, gör att han betraktar strävandet att
skapa sig en säker borgerlig existens som
höjden av löjlighet. Men han längtar efter en
fast punkt i tillvaron, efter någonting stort
och mäktigt i en fjärran värld, där andra
lagar än de vanliga existerar. Tomas håller
på att gå under i dryckenskap och moralisk
forsumpning. Men då är det den ryska
mystiken som räddar honom. Han får höra om
ett ryskt kloster i sydöstra Estland. Han reser
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
