Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Island, arbetets ö. Av Anna Z. Osterman - Ett beriktigande. Av Erik Asklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett beriktigande
de synen av »den Böj gen, som hindrade det
ekonomiska livets varma källor att bryta
fram i dagen». Detta sistnämnda är ett
exempel på överansträngt bildspråk av en art,
som inte har minsta hemortsrätt i ett sakligt
sammanhang.
I sakriktighetens intresse nödgas anmälaren
också opponera sig emot den benämning
författaren givit den å sid. 124 citerade strofen:
denna är ingen »rima», varmed förstås en
berättande, balladartad dikt eller del av en
sådan, den är däremot en typisk »lausavisa»,
d. v. s. ett fyrradigt epigram med ironisk eller
satirisk udd. Tolkningen är inte heller fullt
adekvat: »lögfræöingur» har den allmänna
betydelsen av vårt »jurist»; skulle ordet här
tolkas i mera inskränkt bemärkelse, borde
det återges med »advokat», inte
»häradshövding»! Och de »fyra» raderna av Jonas
Hall-grfmsson, vilka citeras å sid. 173, utgöra inte
en fyrradig strof i egentlig mening utan, som
en rytmisk analys visar, ett elegiskt distikon,
vilket för övrigt ingår i den rapsodiska dikten
»Island».
Men dessa för helheten tämligen obetydliga
misstag få på intet sätt skymma undan bokens
stora förtjänst att vara en i det väsentliga
tillförlitlig och intresseväckande skildring av
det stordåd, som Islands folk utfört, då detta
av nära nog tomma intet skapat ett samhälle,
där människor både vilja och kunna leva,
inte enbart finnas till, och bygga vidare på
gammal kulturgrund. Skildringen av detta
stordåd rekommenderas särskilt till tre
kategorier av läsare: till svensk ungdom i skolor
och studiecirklar; till dem som av
kommersiella. eller ideella skäl intressera sig för Island
och dess folk; och sist men inte minst till
dem, som aldrig hyst ett sådant intresse
eller kanske på sin höjd kostat på sig ett
nedlåtande gillande eller bara en medlidsam
axelryckning enligt formeln »kan något gott
komma från Nazareth?» — Odhes bok ger
det rätta svaret till skeptikern: Den är ett
välförtjänt äreminne till vårt lilla, i den
nordiska brödraringen alltför ofta förbisedda
frändefolk, som gjort »sagornas ö» till en
»arbetets ö» och därvid skapat etiska värden,
som de övriga skandinaviska folken
sannerligen inte ha råd att negligera.
Ett b e r i k t ig ande
SIN ARTIKEL om »De fem unga»
i maj häftet av Ord och Bild, har Stig Ahlgren
gjort följande uttalande: »Men vad har en
människas deklarationer till livet för värde,
då hon är färdig avfärda människan, sin
broder, på detta intelligenssnobbiga sätt:
’Jag ser livet: en oändlig lågpannad skara
halvapor som kommer ur mörkret och
försvinner i mörkret och som kallar sig mänskor.
Bland dem en och annan med hög panna
Det är för den höga pannans förhävelse man
icke förlåter Asklund detta.»
Det är att beklaga, att hr Ahlgren råkat
påstå dessa ord vara mina. Det är fel. Orden
är Gustav Sandgrens. Var och en som slår
upp sidorna 131—134 i min debutbok »Bara
en början» skall finna, att detta citat är
hämtat ur kapitlet »Kamrat talar:», och vars
innehåll är ett ordagrant återgivet brev från
Sandgren till undertecknad och med hans
medgivande infört i boken (det skrevs 1928
och boken kom ut i februari 1929). Hans
namn står också inom parentes med kursiv
stil under kapitlet ifråga. För att göra
Sandgren rättvisa, vill jag emellertid återge
stycket i dess helhet, något som hr Ahlgren
av lätt insedda skäl undvikit. Det lyder:
»Bland dem en och annan med hög panna
och klara ögon, en seende och älskande;
han vill dra massan med sig, han vill visa
dem stjärnorna.»
Fagervik, Mörkö den 27 maj 1938.
Erik Asklund.
351
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
