Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Svar till Vilhelm Moberg. Från Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svar till Vilhelm Moberg
JAG HAR från början observerat det av
Vilh. Moberg citerade stället i »Sömnlös» —
och även andra, där samma, icke fullföljda,
tankegång antydes. Bland de många, delvis
motsägande, tankemotiv som korsa
varandra i boken, har jag tillåtit mig ta fasta
på det enda som illustreras av bokens
händelseförlopp och människoskildring. Det får
uttryck i programmet Betty Eskilsson. Och i
detta program återfinner jag, vad jag tillåter
mig beteckna som Blubo.
Jag erkänner att denna term icke är
entydig. Vilh. Moberg har tydligen missförstått
min användning av den, fast jag sökt
definiera den i inledningen till min artikel. Jag
finner det därför angeläget att påpeka, att
termen kan användas i tre vitt skilda
bemärkelser:
1) = nationalsocialistisk ideologi. I denna
betydelse har jag icke använt ordet.
2) = uppfattningen att människan icke
ostraffat sviker sin genom ärvda instinkter
företecknade livsuppgift (Blut) och att
arbetet i och med jorden förmedlar omedelbarare
kontakt med livskällorna än annat arbete
(Boden). Denna livsvärdering, som jag finner
verklighetsfrämmande och som jag tror kan
härledas ytterst ur nyromantikens
filosofiska och litterära tradition, återfinner
jag i Betty Eskilssons »bondekommunism».
Om Vilh. Moberg inte vill kännas vid den,
när den skeletteras fram ur hans bok, och i
stället vill fullfölja den tankegång som
kommer till synes i hans citat, gläder det mig.
3) En form av protest mot
intellektualismen, som anses steril, handlingsförlamande,
livsfientlig. Vilh. Moberg torde medge att han
med sin bok avsett en sådan protest. Och
det är den punkt där verklig, och radikal,
meningsskiljaktighet torde bestå mellan
honom och mig. För mig att se är intellektets
kontroll av livsyttringarna det kategoriska
imperativet: och något ont kan aldrig vållas
av att denna kontroll genomföres, så långt
det bara går — men det går tyvärr inte långt!
Köpenhamn i maj 1938.
Ivar Harrie.
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
