- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjunde årgången. 1938 /
362

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - »Den stora vedermödan» i Skaftafells Syssla. Glimtar från 1700-talets Island. Av Anna Z. Osterman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anna Z. Österman

näringsliv, sedan det år 1602 införts av
konung Christian IV. Klagomålen över
monopolinnehavarnas sätt att förse Island
med livsförnödenheter blevo talrika och
kommo med tiden allt oftare, och danska
regeringen, som gärna ville hjälpa såväl
egna handelsidkande landsmän som den
isländska allmogen, stod rådvill. Så
inträffade det år 1756, att den spannmål
och det mjöl, som av de danska
monopolinnehavarna infördes i landet, befanns
både otillräckligt och odugligt till
människoföda. För att lindra den nöd, som
därigenom hotade befolkningen, sände
kungen på egen bekostnad 2 000 tunnor
spannmål från Köpenhamn till Island.
Men vad förslog det till ett helt lands
befolkning, om denna också till antalet var
ganska ringa? Det handelshus, som bar
skulden till eländet, anklagades och
avfordrades förklaring. Svaret blev, att om man
införde mera födoämnen till Island, »vilde
det kun føre til, at Indbyggerne blev
endnu mere dorske og dovne end de var
i Forvejen»! Detta cyniska svar ledde
emellertid till att privilegiet fråntogs
vederbörande och en tid framåt förbehölls
kronan för att efter några år överlämnas
till ett annat danskt handelshus, »det
almindelige Handels-Kompagnie» i
Köpenhamn. Det blev rätt snart samma historia,
i det att odugliga födoämnen inskeppades
och de fabriker, som då börjat anläggas
på Island och som kompaniet enligt sina
rättigheter övertagit, fingo förfalla.

Det fattiga isländska folkets intressen
gentemot monopolinnehavarna fingo
emellertid en kraftfull talesman i landsfogden
Sküli Magnusson, den förste infödde
islänning, som hedrats med detta ämbete
som en den danske konungens troman på
ön. Dennes strävanden att frigöra den
isländska handeln fingo ett värdefullt stöd
av hans landsman, överbibliotekarien vid
»det kongelige Bibliothek», Jon Erichsen.
Deras kamp mot monopolhandeln ledde

till en förbättring: år 1774 överflyttades
privilegierna ånyo till den danska kronan
men 1786 förklarades handeln på Island
fri »för alla danska undersåtar». Helt
upphävdes det ödesdigra monopolet först
1854, mer än ett halvt århundrade efter
Sküli Magnussons död.

En svag förbättring hade alltså hunnit
inträda i folkets ekonomiska liv, då det
år 1783 på nytt drabbades av en svår
hemsökelse: vulkanutbrottet i
Skaftårgljü-fur, sydväst om Vatnajökull.
Naturkatastrofen med dess följder för bygdens
invånare har kärvt och skakande skildrats
av ett ögonvittne, prästen Jon
Steingrfms-son, dels i dennes självbiografi, dels i en
särskild skrift om »Jordelden i Skaftafells
syssla». — Författaren föddes på Tvärå i
Blönduhllö i Skagafjords syssla och var
son till bonden Steingrimur Jönsson och
hans hustru Sigriöur Hjålmsdöttir.

Sin utbildning fick han i skolan på
biskopssätet Hölar, där han blev student
1750. Sex år senare flyttade han till
Myrdal, där han ansökte om prästerlig tjänst.
Den fick han emellertid vänta på: han hade
inte varit förtänksam nog att strikt hålla
sig till den rätta händelseordningen, när
han ingick äktenskap, och måste därför först
försona sig med de kyrkliga myndigheterna.
Året 1760 fick han äntligen flytta in i
prästgården på Feil, där han kvarstannade i
sjutton år och under denna tid fick verka
som både själasörjare och läkare. Det
senare tycks ha varit av behovet särskilt
påkallat, då det vid denna tid fanns en,
säger och skriver en, utbildad läkare på
Island. Han bodde trettio mil borta, och
prästens självförvärvade medicinska
kunskaper kommo därför väl till pass: han
säger sig ha utfört flera operationer, av vilka
en del fått lycklig utgång, och ha behandlat
över 2 000 patienter.

År 1778 fick han flytta från Feil i
Myrdals socken till Prestsbakka på Slöa vid
Skaftån, och det var här han upplevde

362

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1938/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free