Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - »Den stora vedermödan» i Skaftafells Syssla. Glimtar från 1700-talets Island. Av Anna Z. Osterman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
))D en stora vedermödan» i S k a f t a f ell s Syssla
Hvita och Grim sä.
svåra vinter och vår, som följde. Hos
vänner i angränsande trakter lyckades
prästen uppbringa litet livsförnödenheter,
av vilka han och hans familj dock måste
dela med sig åt de skaror av hjälpsökande,
som kommo till hans dörr. Det var ej en
natt, som han icke måste härbärgera — och
föda — »sju främmande och där över».
Och dock: »Från 12 Aug. 1783 till 24 Junii
året efter ägde jag slätt ingen mjölk till
näring i mitt hem.»
I naturen rådde ingalunda frid och
stillhet: »marken och husen skakade och skälvde,
tordön brakade, eldblossen flögo om mig,
på alla sidor stod mörkret tjockt», säger
Séra Jön om sin färd till Skålholt. I stället
för mjölk måste folket dricka det
svavelhaltiga vattnet i källor och floder, och
många sjuknade och dogo av umbäranden.
Värst var det kanske för djuren. Den
ringa mängd av hö man kunnat bärga det
året, var förgiftad, och husdjuren dogo i
massor, lamm och får och kor och hästar.
Séra Jön köpte en ny ko om hösten, den
åt av höet — och dog. »Var detta hö så
ont, att om det kastades på eld, var
liksom rök och låga därav, såsom av själva
svavlet.» Av alla Séra Jöns hästar var det
en enda, som kunde leva av och överleva
detta farliga hö: »Dock levde den hästen
på det, ty han var den enda häst, som här
på Slöa ännu var vid liv och hade kraft
nog att bära lik till kyrkan.»
Dödligheten var i hela landet oerhörd:
i Hölar stift blevo 315 gårdar övergivna
av sina invånare, och 2 145 personer dogo
av svält och hungersjukdomar, och de
skogar, som vid denna tid ännu funnos,
ödelades. Askregnets härjningar i samband med
vulkanutbrottet inskränkte sig nämligen
inte till de lavabrända sträckorna, utan
nöden drabbade tungt hela Island; hälften
av alla nötkreatur, 82 % av fårbeståndet
och 77 % av hästarna omkommo. Under
åren 1784—85 dogo 9 336 personer på hela
Island, eller närmare en femtedel av
landets dåvarande befolkning. Värst härjade
hungersnöden måhända bland Séra Jöns
egna sockenbarn och deras grannar: »Efter
hand som julen närmade sig och vintern
led, började folk att dö av pest och hunger,
så att detta år dogo här i min socken 76
människor av hunger och eldens verkningar,
blodsot och mera sådant. Måste jag nu
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
