Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ett spelår på Göteborgs Stadsteater 1937—38. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
visserligen orättvist att mäta med den
mått-stickan. Emellertid var det icke enskilda
rollprestationer i Göteborg som jag
ovillkorligen måste jämföra. Det var
grunduppfattningen. I Paris hade regien tagit fasta
på det lismande pöbelfrieriet, det fega och
pösande, det lågsinnade och falska hos
folk-tribunerna, 3’rkespolitikerna som uppträda
såsom folkets representanter och laborera
med folkviljan och folkgunsten som sina
redskap i kampen om makt och vinning.
Det var i Stavitskyprocessens år, och
Shakespeares romerska tragedi blev till ett
persiflage av korruptionen i dagens franska
inrikespolitik, versrader och repliker till
svidande pisksnärtar. Men detta
sammanträffande av en aktuell situation med det
Shake-spearska dramats innehåll var en tillfällighet.
Karakteristiken av folktribunerna och
demagogien finnes hos Shakespeare och kan ej
borttagas ur skådespelet utan att effekten
blir densamma som då man tagit bort städet
och hammaren bara träffar luften. Hjälten
blir icke tragisk utan orimlig. Och humorn,
gäckeriet, det upplivande muntra inslaget,
försvinner ur stycket som blir stelt och
monotont, då det i själva verket är levande
och rikt facetterat.
Madame Bov ary är en berömd roman.
Gustave Flaubert har icke diktat ett drama
om den amorösa läkarfrun, och monsieur
Gaston Baty har på sin höjd snickrat ihop ett
filmmanuskript över det givna temat.
Stadsteatern lät oss i nitton skickligt och smakfullt
arrangerade tablåer följa Emma Bovarys
öden från hennes entré i Yonville och till
dödslägret. Regissören Knut Ström hade gått
till verket med en kunnighet och stilkänsla
som måste förnöja den som är förtrogen
med epokens franska måleri och grafik.
Spelet var över lag vårdat och skickligt. Herr
Sture Baudes apotekare var som klippt ur en
Daumierlitografi, herr Kolbjörn Knudsen gav
som doktor Bovary uttryck för hedern och
godheten under den sträva ytan, fru
Wid-borg grep i huvudrollen med intensiteten i
sin lidelse och framförallt sin ångest. Det är
många goda ting att säga om allt — utom
om stycket självt. Det var icke ett skådespel,
det föll sönder i småbitar, illustrationer
utryckta ur en roman. De romantiska
mellanspelen av deklamerande unga damer
bättrade icke upp intrycket. Filmen är aldrig
farligare för teatern än när den från
projektionsskärmen vill flytta upp på scenen och
pretendera att vara riktig dramatik.
Vad har jag glömt av det jag borde minnas?
Nej, jag har icke glömt Vilhelm Mobergs
Våld på Studion, utan fråga Stadsteaterns
största triumf under spelåret 1937—38. Våld
spelades under fru Maria Schildknechts regi.
I de olika rollerna uppträdde hon själv, herr
Baude, fru Irma Christenson, herr Kolbjörn
Knudsen, fröken Berta Hall, herr Albin
Lindahl, herr Håkan Jahnberg, herr Sven
Miliander, fröken Marianne Aminoff. Varför
ge hela rollförteckningen? Jo, därför att detta
var en ensemble, en sammanarbetad helhet,
där intet kunde läggas till eller tas ifrån,
där alla spelade sin roll och varken mer eller
mindre, där resultatet var en jämnhet,
fulländning och trygghet i spelet som man sällan
möter på en svensk seen. Om styckets värde
i och för sig har jag svårt att döma då jag
icke läst det innan jag såg denna
föreställning. Läser jag det efteråt, skall det leva
med det liv den sceniska gestaltningen skänkt
det.
Spelåret 1937—3 8 var icke bara ekonomiskt
lyckosamt. Trots det som kan anmärkas
mot program, mot regi och mot spel av den
som vill anmärka eller har till plikt att göra
det, har året även konstnärligt givit goda
resultat och framför allt goda löften.
Stadsteatern kan gå vidare i sitt arbete i förvissning
om att ha en publik som är tacksam för vad
deri givit, som behöver den och som tror
på den.
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
