Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Marianne—Hjördis Petterson. Ilonka—Inga Tidblad. Viråg—Anders de Wahl.
Fot. Almberg & Preinitz.
Seen ur Delila.
land — så ont om lyx och prakt som i Sverige.
Svenskarna äro rent av ängsliga att förefalla
rika. Nattklubbar få ju ej finnas ens i
Stockholm. Det är en av de få större städer, som
göra anspråk på namnet storstad, där denna
litet orgiastiska nöjesform alldeles saknas.
Intet land är juvelfattigare än vårt, även om
man skulle tänka sig, att den diamant, som
påståtts vara inköpt av en svenska, skulle
vara något annat än en ren försäljarbluff.
Och det är ingenting att vara ledsen för.
Färgrika orgier äro nog mest njutbara på
Operan —- Sheherazade •—• eller som nu i
pjäsen Spel på havet på Dramatiska teatern.
Pengar lära fördärva, liksom tyvärr också
brist på pengar gör det. Men ser man på
taxeringarna, borde vi i så fall vara ovanligt
ofördärvade, att döma av de blygsamma
siffrorna. Däremot ha vi verkligen haft en
storsvindlare, som ruinerade ett mycket stort
antal svenskar och vars rykte nått över
världen och ej minst till Rom på grund av hans
stora portfölj italienska skattkammarväxlar,
vilka visade sig lika värdefulla som den
5-centime, som utgjorde kapitalet i Madame
Humberts kassaskåp. Det är ett ofta citerat
ord av Balzac, att ingen är så utom sig som en
borgare, vilken är rädd att förlora sina pengar.
Denna ytterligt naturliga ängslan hos
borgaren att bli av med det han har lär vara något
både löjligt och odiöst, varför förstår jag icke
riktigt. Emellertid tycks det vara fastslaget,
att värdigare och lugnare än man kunde
vänta togo här i Sverige de träffade de stora
förlusterna. Och vad de andra beträffar gäller
nog de la Rochefoucaulds ord: »Man tål bra
andras olyckor». Både Sverige och utlandet
förvånade sig åt att de, som ledo förlusterna,
både då det gällde män och kvinnor, på ett
så beundransvärt sätt togo den ekonomiska
oturen eller olyckan.
I Spel på havet hade emellertid samlats en
del hysteriskt och lastbart folk och även en
och annan sansad person, nästan alla
svindlaren Tollers aktieägare, och Sigfrid Siwerts
har låtit dem deltaga i en färd till Västindien
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
