- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjunde årgången. 1938 /
410

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl G. Laurin

m-wmyv w ^mzi^mm ml ^m^m^^^m i^^ssømbbes

Fot. Almberg & Preinüz.

Ivar Kåge som Philip Rosenberg
i Spel på havet.

på lyxångaren Vineta. Då jag säger
lyx-ångaren är det ej i den förklenande mening,
som detta ord tyckes ha för många. Att en
rik eller högt uppsatt man använder lyxbil
förefaller mig lika tillåtligt som det gör för
bilförsäljaren, vare sig det sker i ett
demokratiskt land eller ett diktatoriskt ryskt eller
tyskt »tjuvsamhälle».

Det är en på sista tiden förekommande
företeelse att då man så hava kan följa med
på en lust- eller rekreationsresa och att man
gör denna på en svensk båt, ofta en nationell
stolthet på grund av sin magnifika utstyrsel
och även på grund av den konst, varmed den
smyckats av svenska konstnärer. Man reser
till varmare hav, dricker några glas av det
svenska, i Sverige bryggda riktiga ölet, som
man ej får förtära på svensk jord, och låter
några champagnekorkar springa. När man
kommer till Havanna, begår man den enda
orgie en svensk herre vågar sig på, nämligen
att för en gångs skull röka en riktig
havannacigarr. Och då man dansar sin rumba, så
kanske damerna ruska på sig något
lidelse-fullare än på danskvällarna på Stockholms
restauranger.

Men det är — för att återkomma till lyx-

ångaren Vineta — fullt tillåtligt att på
teatern göra färgerna något effektfullare och
skildra hur det kunde gå till, då man väntade
Kreugerkraschen. Det är för mycket att
begära, att författaren skulle vara så diskret,
att han ej ens skulle få antyda, att den
existerat. Ibland stod emellertid handlingen
stilla, och det gav något av samma oro som
då en jätteångare mitt på havet utan känd
orsak stoppar för några minuter. Men man
är strax på väg igen, och då det hela skrivits
av en av våra mest intelligenta författare,
får man sig mycket till livs, och vi beskedliga
och hyggliga människor tycka det är roligt
att se på den pittoreska synden.

En särskilt god typ har författaren gjort
av direktör Rickard Yorrick—Uno Henning.
Han var svindlarens närmaste man och
med-brottsling och kände affärshemligheterna. Han
såg lugn ut, men »in dem Herzen wogt es
wild». Det gällde att svara hoppgivande på
alla oroliga frågor, och det är ej så lätt, då
man själv går i ångest. Så kommer efter
telegrammet om Tollers självmord, tyst och stilla
hans eget. Han hoppar överbord till andra
hajar än finanshajarna. Ej ens fru Gullack—
Tora Teje, den stora skådespelerskan, kunde
hålla honom kvar i livet. Man kände, att hon
var en personlighet. Hon hade varit
storsvindlarens älskarinna men drogs nu till
Yorrick, med vilken hon hade gemensam
beundran för Tollers fantasi och energi. Då hon
på kabareten framför Cleopatras slutmonolog
i Shakespeares »Antonius och Cleopatra»,
förstår man att hon var den stora
skådespelerskan. Av Tollers personliga och finansiella
antagonist, bankir Philip Rosenberg, gjorde
Ivar Kåge kanske den bästa typen av
allesamman. Han visade många för en intelligent
jude karakteristiska sidor, och det både yttre
och inre. Ej minst hans sätt att tala staccato
verkade riktigt.

Man förstår vad ordet »vid
bristningsgränsen» vill säga, då man hör Inga Tidblad
som direktör Yorricks dotter Pearl. Hon
var som en för hårt spänd fiolsträng och
»spelade ut», som det heter, på det
skrämmande sätt, som är avsett. Det fanns en skakande
vildhet i hennes utbrott under
maskerad-scenerna. Redaktör Viktor Valand spelades
av Olof Winnerstrand, men på den
föreställning jag såg hade Torsten Winge övertagit
rollen och utförde den med pregnans och
intensitet. Hjördis Petterson spelade en
yng-lingsslukande änka fru Plume med kraft och

410

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1938/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free