- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjunde årgången. 1938 /
434

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - De våra ha skickat mig! (En episod från junidagarna 1848) En återfunnen novell av Ivan Turgenjev. Översättning av Karin Lannby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ivan Turgenjev

— Tänker ni gå? utropade Herwegh.

— Ja. Jag måste hinna upp de våra. Här
har jag ingenting att hämta.

■— Men ni kommer säkert att bli anhållen
på återvägen och kanske till och med
arkebuserad, på allvar den här gången!

•— Det är möjligt. Än sen? Så länge jag
är vid liv måste jag förtjäna till bröd åt
min familj, och hur skall jag kunna
förtjäna det? Men om jag blir dödad, så
komma de våra inte att lämna mina
faderlösa barn utan hjälp. Godmiddag,
medborgare!

— Säg mig åtminstone vad ni heter. Jag
vill veta namnet på den som gjort så mycket
för mig!

— Mitt namn betyder ingenting för er.
Uppriktigt talat har jag inte alis gjort det
jag gjort för er skull: de våra ha befallt
mig det. Godmiddag!

Och den gamle mannen gick, följd av
betjänten.

*



Samma dag blev upproret slutgiltigt
krossat. När trafiken åter kommit i gång,
fann Herwegh genast, tack vare adressen
som »blusen» hade lämnat, kvinnan som
tagit hand om hans gosse.

Mannen och sonen till denna kvinna

voro fångar. En andra son hade fallit på
en barrikad. Hennes brorson hade blivit
arkebuserad. Inte heller hon tog emot
pengar, men sade i det hon pekade med
fingret på två små flickor, som lekte i
rummet (det var barnen till hennes son,
som just blivit dödad):

— Om jag en dag måste vända mig till
er för de där barnens skull, må er lille
pojke komma ihåg dem.

Den gamle arbetarens öde, vilken
kommit och underrättat Herwegh, förblev
obekant.

Det är omöjligt att låta bli att beundra
hans handling, den omedvetna, nästan
majestätiska självklarhet varmed han utfört
den. Det hade uppenbarligen inte fallit
honom in att han uträttade någonting
utomordentligt, att han uppoffrade sig.

Huru kan man låta bli att beundra dem
som skickat honom, dem som i den
hopplösa stridens hetta och oordning varit i
stånd att tänka på en okänd »borgares»
ängslan och bry sig om att lugna honom?

Tjugotvå år senare stucko förvisso män
liknande dem Paris i brand och
arkebuserade fångar som tagits som gisslan. Men den
som aldrig så föga känner den mänskliga
själen blir inte upprörd över dessa
kontraster. . .

434

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1938/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free