Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Två dikter. Av Elmer Diktonius - Främmanfåglar - Jordisk ömhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÄ DIKTER
Av ELMER DIKTONIUS
FR ÄM M A N F Å G L A R
Och fåglar kommer som man inte känner
med främmanländers annorlunda läten,
och deras sånger blommar i de kala träden
och lyser in i natten i mitt öra.
Vad kärlek drog dem hit för att med flammig tunga
slå bjärta hål i nordisk vårnatts grånad,
små hesa skrin, kuttrande drillar —
lockrop ur främmanfåglars gåtors bröst.
JORDISK Ö MHE T
Det var en kväll. Mig mötte jordisk ömhet.
En vanlig kväll. Och dessa slöa hus.
Och gatan riven. Blott en frusen lykta.
Men jordisk ömhet trängde mig tillmötes.
Ur riven gata. Dessa slöa hus.
Så kallt det var. Och alla gränder dunkla.
Ett rågfält likt för mig. Med mullens jordska ömhet.
Och natt det var. Jag gick i sädessolen.
Så fattigt allt. Mig fyllde ömheten
till brädden: allt av ömhet fylldes.
Ett sädesfält. Och sol och bin och blommor.
(En riven gata. Dessa slöa hus.)
446
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
