Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Tvärsnitt genom sovjetlitteraturen. Av Vera Schwartz. Översatt från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvärsnitt genom sovjetlitteraturen
Vsevolod I v an o v. Michail S o sis ch en k o.
Vid läsningen av böckerna från derina nya
revolutionsperiod frapperas man genast av
ett väsentligt drag: de litterära verken från
den första perioden voro till sitt väsen
optimistiska, de som tillhöra den andra
perioden ha en pessimistisk underton. Denna
pessimism springer så mycket tydligare i
ögonen som det i arbetena om generallinjen
talas en hel del om »massornas entusiasm».
Men dessa tal hållas av ledarna för stora
industriella företag, ansvariga funktionärer i
det kommunistiska partiet, författarna själva
— de komma icke från de arbetande
människornas läppar. Detta betyder icke att
de helt förstummades. Liksom förut älska
författarna att ge liv och färg åt den litterära
vävnaden genom kraftiga ord och uttryck
som kommit ur folkmun. Men det är nu andra
ord, mörka, dova, av blytyngd pressa.de ord.
»Vi bönder ■— det är som på ett isflak mitt i
islossningen när allting smälter: här kommer
du inte fram och där borta är det opålitligt. . .
och där står du och vrider dig runt, som Gud
vill», säger säsongarbetaren från byn i
Gladkovs roman Energi. Eller ett annat
brottstycke av ett samtal mellan arDetarna
som Gladkov avlyssnar: »Här gräver vi nu
och kröker rygg, och historien därborta är i
alla fall en likkista. — En fälla alltså, vad?
En grav. — Finns det då ingen utväg? —
Slut. Om du springer din väg eller stannar
kvar, det gör det samma, dit kommer du.»
I varje verk, hur genomträngt det må vara
av officiellt patos, stöter läsaren på sådana
dovt klingande, trötta samtal. Författarna
söka mildra intrycket av dessa yttranden
genom entusiastiska uttalanden av ledarna
och de industriella företagens chefer. Dock
lyckas det dem illa: gränslinjen som skiljer
den ena partens optimism från den andras
djupa pessimism är skönjbar överallt —
optimismen finns hos ledarna, de överordnade,
de ur massan uppstigna energiska
människorna, pessimismen hos arbetarnas stora
skara (se Ehrenburg, Den andra dagen,
Veressajev, Syskonen, Leonov, Sotjbygge,
Bruno Jassenski En människa byter om
skinn, Lidin, Stora eller Stilla oceanen, och
andra).
Man skulle naturligtvis kunna invända,
att dessa pessimistiska yttranden kanske icke
äro typiskt karakteristiska, att de helt enkelt
av tillfälligheter kommit till författarnas öron.
Men då dessa stämningar uppdyka i de mest
olikartade verk, då de framföras med en
doms slutgiltighet, då tränger sig ovillkorligen
den tanken på läsaren: genomföres icke
femårsplanen ändå emot just de arbetande
massornas vilja? Vissa ställen i de nya böckerna
rättfärdiga denna tanke. »Entusiasmens musik»
29 — Ord och Bild, 47 årg.
449
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
