Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Tre målarlynnen. Klassikern, romantikern och realisten. Av Lars-Ivar Ringbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre m ålarlynnen
Claude Monet: Vethenil.
endets renkultur. I huru hög grad erinringar,
fantasier och drömmar brista ifråga om
optisk riktighet har man egentligen fått
veta först tack vare Monets målning av
»rena» synbilder. Allt som stred emot det
oförfalskade sinnesintrycket mönstrade
han ut från bilden. Och så blev det
medium, ljuset, som förbinder ögat med
verkligheten, det egentliga ämnet i hans
konst. Hela världen ses som ljusföreteelse,
alla ting upplösas, färger omvandlas,
former sönderfalla i ett vibrerande ljusspel.
En engelsk dam, mrs Jameson, som en
gång besökte Friedrich och senare skrev
en bok som sina tyska intryck, jämförde
honom osökt med Turner: »Hans genius
dväljes i dunklet lika som Turners dväljes i
ljuset.» I stället för ljusmåleriets engelske
förebådare kan man nämna dess franske
fullbordare och dessutom tillägga, att en
avgörande skillnad mellan Friedrich och
Monet består just däri, att den
melankoliske tysken städse målade ljus i förbund
med dunkel, han älskade skuggan mera
än ljuset, hans atmosfär beslöjade
naturformerna men upplöste dem icke såsom
fallet är med Monets soldisiga, vibrerande
luft. Denne rensade icke för intet paletten
från svart, en färg, som optiskt taget blott
är frånvaro av ljus.
Om Monets konst sålunda är motsatt
Friedrichs ungefär som solglitter skiljer
sig från månljus, så står den i en inte mindre
skarp motsats till Ingres’, klassikerns konst.
Grundpelaren i det klassiska måleriet,
linjen, den fasta teckningen utplånades av
Monets hastigt noterande pensel. Den
bestämda, oföränderliga gestalten försvann;
i hans måleri var den städse föränderliga
världen av företeelser den enda ’sanna’
verkligheten, lika avgjort som den
förstelnade världen av ting varit det i Ingres’.
Den uppfattande tanken bakom det seende
ögat trängdes bort. »Monet är intet annat
än ett öga,» sade en gång Cézanne, »men
vilket öga!»
Det är klart, att detta målaröga lika litet
som kamerans lins kunde arbeta länge
inför samma modell. Betraktad som
företeelse har modellen ingen varaktighet, den
saknar ali beständig form; varje stund
förvandlas den i företeelsernas evigt
flyktande ström. Därför drevs denne radikale
konstnär följdriktigt till metoden att måla
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
