Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Tre målarlynnen. Klassikern, romantikern och realisten. Av Lars-Ivar Ringbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 re mål arlynnen
C. D. Friedrich: Korset i skogen.
hänförde på samma sätt det omedelbara
naturstudiets brottstycken till
konstska-pandets förberedande stadier; han utgick
från en skådad helhet, där en bildidé var
skönjbar som kärna, och försökte sedan
åskådliggöra denna i måleriets yttre
material. Medan Ingres sålunda byggde upp
sina bilder sökande naturens varaktiga form,
en verklighet av ting, och Friedrich
skådade fram sina motiv som organiska
helheter sökande landskapets väsentliga
stämning och uttryck, en verklighet av
väsen, så skar Monet ut fragment och moment
ur naturens sammanhang och sökte i dessa
flyktiga impressioner fånga en verklighet
av företeelser. Envar av dem sökte på sitt
sätt natursanning: Ingres det oföränderliga i
en sakligt riktig form, Friedrich det
väsentliga i en åskådlig form, Monet det
ögonblickliga och tillfälliga i en optiskt riktig
form.
Den av synsinnets fenomen besatte
Monet, vars skarpa öga observerade de mest
subtila förändringar naturen genomgår från
solens uppgång till dess nedgång, var själv
i hög grad underkastad förvandlingens
lag. Det som nämndes om Ingres, att hans
konst var sig lik och ej passerade olika
utvecklingsskeden, det gäller i stort sett också
romantikern Friedrich; dennes städse
odaterade målningar äro ej alldeles lätta att
ordna i tidsföljd. Men detta gäller inte
Monet. Under decennierna från
1860-talet till 1920-talet genomlöpte hans konst
479
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
