Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Prags tusenåriga borg. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel G a u f † in
Pierre Pari er: Den helige
V enceslas.
att regera det land, vars kristnande skulle
bliva hans livsgärning, och där den helige
Vitus kyrka, intill den kungliga borgen och
ej långt från den ännu äldre S:t
Georgskyrkan, blev inseglet på hans tro. Den 28
september 929 föll den tjugotvåårige hjälten,
som skulle leva i sitt folks minne som den
helige Venceslas, för sin broders
hantlangare på trappstegen till Stara
Boleslav-kyrkan.
Fyra sekel rulla bort. Ofta hade Böhmens
folk under den tiden anledning att bedja
sin bön för nödens stund: »O helige
Venceslas, låt ej oss eller dem som komma efter
oss förgås.»
Bönen blev hörd. Åter drager en stor
härskare in på borgen i Prag, Karl IV av
huset Luxembourg. Böhmens gyllene
tidsålder bryter in. Borgen, som brunnit år
1303, blir återuppförd i den spetsbågestil,
som den unge konungen lärt sig älska i
Frankrike. Och även kyrkan vid dess sida
får en ny och härligare form. Från Avignon,
där hans eget ingenium i så mycket hade
formats, har Karl låtit kalla den mästare,
Mathias d’Ärras, efter vars planer S:t Vitus’
katedral skall byggas till den helige
Venceslas’ ära.
Ty den unge konungen, som kommer till
Böhmens huvudstad med det brinnande
begäret att låta sitt nya land bli delaktigt
av den västerländska bildning, som han
själv förvärvat, och som i Prag
upprättar Mellaneuropas första universitet,
är samtidigt fylld av den djupaste
vördnad för sin store föregångares minne. Det
är hans bud, att Böhmens krona för
alltid skall vara fäst kring den helige
Venceslas’ hjässa.
Mathias d’Ärras dör 1352 och efterföljes
av sin landsman Pierre Parler.
Bland det förnämligaste, som denna epok
har lämnat efter sig, äro de skulpturverk,
som utgingo från dennes atelier; den store
arkitekten förstod även att med
mästarehand föra mejseln. Det var han som på
Karl IV:s beställning modellerade den
ungdomligt ädla statyn över den helige
Venceslas, som är den främsta klenoden i
helgonets kapell i Sankt Vitus’ katedral.
Men i samma katedral finnas i
triforie-omgången en rad märkliga
porträtthuvuden, som på ett utomordentligt sätt vidga
bilden av Pierre Pariers konst och
tillsammans utgöra en konstskatt av högsta värde.
De äro ej tillgängliga för katedralens
besökare i gemen och stå ej omtalade i den
tryckta vägvisaren över kyrkan. Vägen dit
upp är ej heller bekväm, men man får väl
lön för mödan. Det är porträttskulpturer
av katedralens arkitekter, av konung Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
