Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Prags tusenåriga borg. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prags tusenåriga borg
Vladislav Jagellonicus’ sal i Hradschin på Rudolf II:s tid. Samtida
gravyr av Gilles S adel er.
IV och hans familj, en serie bilder av en
ädel och storstilad realism. Mer än något
annat minns jag huvudet av Karl IV:s andra
gemål med de stora frågande ögonen i ett
runt, barnsligt ansikte av den renaste
själfullhet.
Men den dag kom, när de alla voro borta
och nya släkten fordrade sitt. Från de
salar, där konung Karl IV en gång hade
mottagit sändebud från när och fjärran,
tränga ljudet av hackornas fall och
ramlande murar. Man skriver nådens år 1483
och Vladislav Jagellonicus, som tagit
slottet i besittning, låter bryta ned en del av
borgen för att få plats för den sal, som ännu
idag bär hans namn, och som med sina
väldiga mått, 62 meter lång, 16 meter
bred och 13 meter hög, hör till de
mäktigaste skapelser som övergångsstilen
mellan sengotik och renässans frambragt i
Böhmen.
Den gyllene fred, som härskat under
Karl IV:s regering, efterföljdes av den
fruktansvärt upprörda tid, som färgades
av hussiterkrigets fejder. Och den 2 juni
1541 gick en förödande vådeld fram över
slottet med dess två kyrkor.
Men med kejsar Rudolf II uppstår
borgen på Hradschin på nytt och upplever
sin mest lysande tid, den blir ett hem för
samtidens dyrbaraste konstsamlingar.
Med beslöjat ansikte följer han sin faders,
kejsar Maximilians kista, men från
främmande land har han låtit hämta juveler,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
