Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Modern österrikisk litteratur. Av Ernst Beier. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modern österrikisk litteratur
En annan »gammalösterrikisk» diktare,
Hugo v. Hofmannsthal, tolv år yngre än
Schnitzler, dog redan 1929. Hans berömmelse
vilar på hans fint lyriska ungdomsdiktning
och på hans tyska bearbetning av den
gammalengelska Everyman (1911), vilken under
namn av Jedermann inscenerades av
Reinhardt på Domplatz i Salzburg och sedan
dess utgör den fasta grundvalen och en av de
främsta dragningskrafterna vid de
årliga-festspelen därstädes. För Reinhardt skrev
Hofmannsthal också efter kriget Das grosse
Salzburger Welttheater, ett kyrkligt
mysteriespel, som en längre tid uppfördes i
Kollegiekyrkan i Salzburg och först nyligen ånyo
framfördes på Burgtheater i Wien. Vidare
har Hofmannsthal skrivit flera operatexter
åt Richard Strauss, såsom Die Frau ohne
Schatten, Die Aegyptische Helena och Arabella.
Hofmannsthal är liksom Schnitzler en
förnäm, över det alldagliga livet upphöjd
diktare, som icke längre passade in i vår
tid, vilken han liksom av en händelse levde i,
lätt häpnande och plågsamt berörd, men
knappast förstående. Hofmannsthal säger
själv i Buch der Freunde: »Människan
varseblir i världen blott det, som redan bor i henne»
och på ett annat ställe: »Världen har förlorat
sin oskuld, och utan oskuld kan man icke
skapa eller njuta av ett konstverk.»
På liknande estetiskt konstnärliga stigar
vandrade — åtminstone på sin sista tid —
Hermann Bahr, vilken började som en
mycket frisinnad skald, senare omvände sig till
ortodox katolicism och dog själsligt
omtöcknad i München 1934. Bahr har skrivit
mycket och mångahanda, av vilket allt icke
är likvärdigt. Mest bekanta äro väl hans
scensäkra lustspel, men hans bästa skapelser
äro de formsköna och anderika essäerna —
om Leonardo, Goethe, Whitman, Richard
Strauss, Thomas Mann, Sven Hedin och andra
-— och framför allt hans stora utredning över
konst och konstnärer, Dialog vom Marsyas,
som han tillägnade Gerhart Hauptmann och
varöver han mycket karakteristiskt satte som
motto Vergilii ord: Procul, o procul este,
projani.
En särställning bland de »äldre» intager
Richard Beer-Hofmann, född 1886 i Wien,
där han ännu lever. Han är den i vår tid
alltmera sällan förekommande typen av
diktare som kämpar med formen; för honom
äro hans verser aldrig sköna nog, han filar
på dem och förbättrar dem ständigt åter.
Monument i Salzburgs
Festspiel-haus, avtäckt i augusti 1937.
Därför har Beer-Hofmann skrivit otroligt
litet, men det han har skapat är fyllt av den
utsöktaste språkskönhet, av den högsta
rikedom på tankar. Hans hittills utkomna verk
kan man räkna på ena handens fingrar.
De äro, utom en äldre berättelse och en äldre
teaterpjäs, de hittills utkomna delarna av
hans stora trilogi om konung David, som
behandlar det judiska folkets kamp i
filosofiskt förklarad form. Sedan ett fjärdedels
århundrade arbetar Beer-Hofmann på detta
stora verk, varav hittills förspelet Jaakobs
Traum och första delen Der junge David
utkommit. Och sedan äga vi av diktaren
ännu ett helt tunt litet häfte med den
underbart spröda och djupsinniga Schlaflied für
Mirjam, som innehåller härliga verser:
Schlaf mein Kind — der Abendwind weht.
Weiss man, woher er kommt, wohin er geht?
Dunkel, verborgen die Wege hier sind,
Dir, und auch mir, und uns allen, mein Kind.
Av helt annat virke är den store
dramatikern Karl Schönherr skuren, som född i
615
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
