Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Grevliga hovet. Interiörer från Carl Gustaf Tessins Åkerö. Av Sigrid Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grevliga hovet
Hovmästare och taffeltäckare kunde ett
f. d. riksråd vara utan, absolut oumbärlig
var däremot en kammartjänare.
Kammartjänaren uppvaktade redan i tidiga
morgonstunden och spelade onekligen en viktig
roll för sin husbondes välbefinnande och
trevnad. Till kompetensvillkoren för hans
befattning hörde bland annat en viss
fältskärsutbildning, nödvändig för att kunna
sköta den för dåtida hälsovård så
betydelsefulla funktionen att slå åder.
Tessin var en god husbonde, och då han
en gång anställer en revy över sina f. d.
kammartjänare, av vilka ett par voro
tyskfödda, gläder han sig åt de goda
anställningar, som han lyckats skaffa dem. En
och annan har kommit i kronprinsens
tjänst, men de flesta ha blivit
regements-fältskärer eller stadsfältskärer. Gottorparen
Erhardt, »snabb, munter, trogen och värd
att göra lycka», tjänstgjorde vid Västgöta
kavalleri under pommerska kriget och
hamnade sedan som stadsfältskär i Mariestad.
Hans företrädare hade fått anställning som
regementsfältskär vid Upplänningarna och
Wahlström, som efterträdde Erhardt i
Tessins tjänst, blev efter ett par år
stadsfältskär i Eskilstuna.
Den siste i raden av Tessins
kammartjänare, Anders Maklin, var gift och hans
lilla familj bestod vid Tessins död av
hustru och tre barn, en femårig dotter och
två små gossar, den yngste endast ett halvt
år gammal. Kort innan herren till Åkerö
lades ned på sin sista sjukbädd, uppsatte
han en testamentarisk disposition till
förmån för, som han säger, »min trogne och
i min tjänst utsläpade kammartjänare
fältskären Maklin». Tessins arvinge, Fredrik
Sparre, behöll åtminstone de första åren
den pensionerade Maklin och hans familj
på Åkerö.
En framträdande roll bland tjänarna
spelade naturligtvis också hushållerskan.
Tessin har givit en av dem ett vackert
vitsord samtidigt med att han på hösten 1763
gör en anteckning i sin dagbok om hennes
bröllop med sonen till en inspektor, som
ett par år tidigare lämnat Åkerö:
Klockan 7 om aftonen sammanvigde herr
probsten Widberg murmästaren Johan Elfström
(gamble kammereraren Elfströms son) och vår
hushållerska jungfru Anna Cathrina Tholander.
Bättre stadigare och i sina sysslor förståndigare
kvinfolk har jag ännu ej haft i mitt hus. En
aftonmåltid utgjorde hela högtiden efter brudens egen
begäran. Trogit husfolk böra denna tiden ej
dant-sas bort.
Den sista hushållerskan, som
förekommer i Tessins förteckningar för
mantalsskrivningen, är jungfru MagdalenaTunman,
nära trettio år gammal, då hon tillträdde
sin befattning. Hennes företräderska hade
blivit uppsagd för fylleri, något som även
inträffat med hennes gelikar på två av
granngårdarna. »Denne lasten har, som
allmänt klagas, utbrett sig ibland
Stockholms hushållerskor», berättar Tessin med
anledning därav.
Jungfrutiteln tillkom hushållerskan och
betecknade hennes plats på rangskalan.
Då en gång en kökspiga, som förut tjänat
hos kanslirådet Nordenflycht, i hans
or-lovssedel befanns vara kallad jungfru,
upplystes hon om, att hon på Åkerö ej var
berättigad till denna hederstitel. Hon
försvarade sig med, att hon aldrig begärt den,
men Tessin såg i detta upprörande försök
till titelusurpation ännu ett tecken bland
många andra till en fortskridande
upplösning av gammal god ordning. »En
kökspiga med jungfrukaraktär är en värdig
aktris på vår delabrerade rankiga teater»,
utbrister han.
På tal om den överflödiga betjäning, som
han dock ansåg sig skyldig att behålla i
sitt hus, hade Tessin utom husprästen och
hovmästaren även nämnt en sin hustrus
kammarjungfru, Christina von Knuthen,
»som tjänt ut» och numera var »orkeslös».
»Främmande i vårt land, infödd dansk,
utan anhöriga och fara värt utan vänner»,
blev hon liksom Clautand kvar på Åkerö
629
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
