Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Grevliga hovet. Interiörer från Carl Gustaf Tessins Åkerö. Av Sigrid Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigrid Leijonhufvud
till sin död, som inträffade kort efter den
gamle hovmästarens. Hennes tjänst hade
då redan länge skötts av en svensk
kammarjungfru.
Till grevinnans personliga uppassning
hörde dessutom en kammarpiga, som hade
utsikt att i sinom tid avancera till
kammarjungfru. Då husfrun på Åkerö i början av
1760-talet tagit till sig två fattiga flickor
från trakten för att låta dem uppfostras
under sina ögon, betecknas de i Tessins
förteckning på husfolket som kammarflickor
men hade redan på tredje året stigit i
graderna till kammarpigor. Den äldre av dem,
som på Åkerö fick sitt namn ändrat till
Mariana, intog snart en särställning och
behandlades mera som barn i huset än som
tjänarinna. »Vår välartade fosterdotter
Mariana» kallar Tessin henne, då hon varit
på Åkerö ett par år, och dagboken vittnar
om hans oro, då den unga flickan just vid
den tiden genomgick en svår sjukdom.
Kammarflickorna, som buro en för dem
komponerad dräkt, fingo sin undervisning
i husliga sysslor av mamsell Johanna Brita
Sundel, som gjorde sin entré på Åkerö
ungefär samtidigt med dem. »Hon är
ingalunda på prov, ty vi känna hennes jämna
väsende och goda egenskaper», skriver
Tessin vid detta tillfälle. Mamsell Sundel
hade länge varit i Törnflychtska huset på
Nynäs och i Stockholm och grevinnan
Törnflycht hade blott med saknad avstått
henne. Hon intog på Åkerö en ställning
jämförlig med husprästens och hörde som
han till det grevliga herrskapets dagliga
bordssällskap.
Kammarbetjäningen hade sitt bord för
sig, kammarbordet, troligen i den på nedre
botten i köksflygeln inredda matsalen,
hållen i gult, upplyst av ljusen från åtta
lampetter och dekorerad med en hel svit
kopparstick i svarta ramar med förgyllda
lister. När Tessin trettondagen 1762
antecknar i sin journal: »Min hustrus och min
kammarbetjäning hade i dag dess juldantz»,
var nog scenen förlagd till samma sal.
Festen synes ha varit lyckad, ty den gamle
husbonden tillägger belåtet: »Jag har, gudi
lov, glatt, beskedligt och samhälligt folk.»
Den underordnade tjänstepersonalens
kosthåll var anförtrott åt
trädgårdsmästaren på Åkerö, mäster Ihrström. Då mäster
i oktober 1762, sedan hans familj på nyåret
ökats med ett par tvillingar, velat slippa
ifrån uppgörelsen, var Tessin så angelägen
att få den förnyad, att han gick med på
en tillökning av hundra daler kopparmynt
i månaden: ett pius på debetsidan, som
avpressade honom sucken: »Huru skola mina
knappa inkomster räcka till?»
Till jämförelse kan nämnas, att Tessins
fosterson Fredrik Sparre, då han som gift
man en tid var bosatt på Östanå, hade en
liknande överenskommelse med
trädgårdsmästaren där vid gården. Mot en viss
summa åtog sig mäster att hålla »spiskvarter»
eller som det en gång heter i husbondens
räkenskaper »värdshus» åt hans folk. Vid
andra tillfällen fingo tjänarna kostpengar.
Mäster Ihrström på Åkerö synes ha varit
en gemytlig värd. Tessin berättar en gång,
att han ställt till dans hos sig en
söndagskväll på vintern och att en ung
Uppsalastudent, som assisterade vid
katalogiseringen av excellensens mineralkabinett,
deltagit i dansen.
Vinterisoleringen på ön, då isen varken
bar eller brast, fick sin motvikt i sådant
slags sällskaplighet. Kort före nyåret 1766
berättar Tessin:
Åkerö öboer roa sig var dag med besök den ene
hos den andre samt var kväll med dans ifrån
klockan 5 till 9, då till bön ringes. Deras nöje är
mig en fägnad. Ibland Guds nådegåvor räknar
jag att hava gladlynt folk omkring mig.
Denna umgängsamhet, som Tessin i det
hela så livligt uppskattade, hade dock en
sida, som mindre tilltalade honom. Han
skakar på huvudet när han samma jul får
höra, att alla på ön »efter omgång» bjuda
varann på kaffe. »Var ladugårdspiga och
630
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
