Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Hur såg Livia, Augustus’ gemål, ut? Ett bidrag till tvåtusenårsminnet. Av Ivar Hjertén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur såg Livia, Augustus’ gemål, ut?
rättat frisyren efter sitt förändrade
utseende. Hon har nu mittbena, tunt
utkammad mitt över pannan. Hårmassan
är vågad över hjässan, lockad, krusad och
bränd vid öronen. Sannolikt är en
»lock-chinjong» här lagd under det naturliga,
ålderdomstunna håret för att lyfta eller,
som man visst ibland säger, »bolstra» det.
Allt detta i överensstämmelse med
skönhetsexperternas råd beträffande långsmala
fysionomier :
Men är ditt ansikte långt, så bena håret i
mitten,
Utan smycken är bäst. (Ovidius)
Men det sköna pannvalvet och den
härliga ögonställningen äro alltjämt desamma,
kanske vackrare än någonsin. Munnens
fina, karaktärsfulla linjer och de tunna,
liksom skälvande näsvingarna finnas där
ännu. Men ögonlocken äro trötta, hela
uttrycket är vemodigt och resignerat.
Augustus är död sedan åtta år tillbaka.
Tiberius håller spiran i järnhård hand.
Livia betyder ingenting mer inom
politiken. Hon är Cæsars moder, rikets förnämsta
dam. Men det enda, som betydde något för
henne, makten, har glidit ur hennes händer
för alltid. Det yttre skenet håller hon
förträffligt uppe, men bakom den korrekta
masken anar man en ande utan
levnadskvällens lugna harmoni.
Vågar man med ledning av de bevarade
säkra bilderna av Livia draga några
slutsatser beträffande hennes karaktär och
hennes så ivrigt omstridda handlingar i
livet? Frågan är ytterligt svår. Särskilt
då det gäller en så omtalad — och
förtalad — gestalt som Livia, en skepnad som
man är van se skymta insvept i litterär
skräckstämning, ligger frestelsen till
subjektiva slutsatser farligt nära.
Man har haft mycket att förebrå Livia.
För det första har man insinuerat, att hon
höll världens herre, Augustus, under toffeln.
Men var det egentligen en så stor förseelse?
Livia förr ättande en
offerhandling.
Ny Carlsbergs Glyptotek, Köpenhamn.
(Nr 531)
Augustus var ingen stark personlighet.
Hans styrka låg egentligen i hans talang
att välja utomordentliga medhjälpare,
främst den store fältherren Agrippa och
den store statsmannen Maecenas. Den
konsten förstod han. Och han förstod
även den mångfaldigt svårare konsten att
utan groll och baktankar ta emot skarp och
berättigad kritik, ja, oförbehållsamt
personligt klander och oförblommerat ovett
av dessa två stora män, som dock voro
hans undersåtar. Men både Agrippa och
Mæcenas voro under sina senare år svaga
till hälsan och gingo bort åtskilliga år före
kejsaren. Var det underligt, att den i
grunden svage mannen under sina senare
år allt mer och mer sökte ett stöd hos den
viljestarka och intelligenta gemålen? Det
finns ingenting som bevisar, att Livia gett
Augustus dåliga råd, men åtskilligt som
talar för att hon gett honom goda. Och hans
639
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
