Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ny lyrik. Av Nils Svanberg - Dikt. Av Emil Kléen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny lyrik
Nyårsbön är en symbol som är mer än fyndig,
och mer än blott en ärlig strävan.
Äkthetskravet har här blivit verklig dikt, med ett
pressat tonfall som måste gripa.
Kursiveringen av ord anses ju av gammalt som ett
särskilt kvinnligt stildrag, men även sådana
impulsiva uttryck kan dikten ha rum för
— huvudsaken är att man tror på
bedyrandet:
Jag tänder ett ljus i en nyårsnatt,
när tankarna rastlöst vandra.
Nu ber jag för dig, som var hela min värld,
som jag aldrig bad för de andra.
Mitt ibland en stiliserat högtidlig, sjungande
versbyggnad möter man vardagliga intima
uttryck. Icke alltid tyckas de mig helt spon-
tana. Men helt övertygar den ödmjuka
vädjan som talar i denna strof:
Måste allt, som går sönder och tvingas att brista,
bli så trasigt och svidande svårt?
Måste alltid det ord, som till slut blir det sista,
bli så skärande bittert som vårt?
Jag ville ju bara
att allt skulle vara
litet mindre hatfullt och svårt.
Bakom de trötta och spröda men ändå så
säkert formade rytmerna hos denna debutant
lär man sig småningom höra en äkta
mänsklig stämma med rika motsättningar —
kvinnlig underfundighet, hängivet jubel,
omisstänksam ömhet, överspänd känslighet.
Hennes begåvning torde därför ha rika
utveck-lingsmöj ligheter.
DIKT
Av EMIL KLÉEN
När jag jordat mina döda
och de stilla årens vida
lugna ödslighet mig hunnit,
när min levnads sista röda
trånads oro har försvunnit
och de klara dagar glida,
skimrande som vita skyar
över djupa silvervatten
-—-undergivet vill jag då förbida
natten.
Tusenden av drömmens bleka
ljusgestalter tankfullt skrida
fram ur sömnens svala boning,
leende, bland dem, du sörjda
evigt älskade mig räcker
dödens svalka och försoning.
(Förut otryckt.)
669
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
