Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Nils Ferlin. Av Helge Åkerhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge A k er hi el m
Jag vånne jag vore som Andersson
eller Pettersson
och hade nå’n
synpunkt på evigheten.
Nu vankar jag bara som Lundström kring
i ingenting
och kvar är den stora kometen.
Lundström symboliserar det oberäkneliga
och irrationella, oron och äventyret, j. livet,
varförutan det blir grått och fattigt,
konstnären som aldrig kan finna sig tillrätta i
kälkborgarnas liv efter utstakade normer. I några
rader publicerade i Vintergatan 1937 8er
Ferlin ännu en gång ord åt detta, som är
konstnärens ständiga öde:
En kättare jag är och de bränner mej för vind
att jag inte byggde bo inom mur och grind.
En kättare i dag och i morgon en martyr:
Titlarna beror på herrarna som styr.
Dessa rader har Ferlin satt som motto över
en av sina monumentalaste dikter. Den har
fått namnet Martyr:
Du stackars gamla gumma
bär också din ved
och lägger den troskyldigt
vid mina fötter ned.
Du brutna gamla ök .. .
Så omätligt är ditt lass.
Jag döper dej till Sancta
Simplicitas.
Lyft närmare mitt hjärta
din trave. — Se:
en fackla har du tänt
över mull och ve!
Sen tör du väl förlåta —
för Kristi spik,
att mitt hjärta måste le
vid så tung komik.
Jag tror mig lugnt kunna våga påståendet
att denna storslaget enkla gestaltning av det
kända motivet med Hus’ avrättning en gång
kommer att räknas till vår litteraturs klassiska
dikter.
Kättaren, martyren, den hemlöse
vagabonden, det är konstnärens symbol för Ferlin
liksom en gång för Dan Andersson. Och
liksom Dan Andersson lockas även Ferlin
stundom från livets hemskhet »av den stillsamt
rinnande ån», döden. Ferlins hittills sista
diktsamling mynnar i en i sin makabra cynism
storslagen och gripande dödsdikt, Nattkvar-
ter, ett värdigt motstycke till Bellmans
fantasier över temat orgie och död i dikter
sådana som Ivaron i luren tutar:
När kroppens krematorium
förbränt din själ till aska
och snus och vin och opium
till föga fröjder för,
då tör du nöjsam, bror, och stum
mot evigheten traska.
Det är en ren formalitet
för mången att han dör.
Det är en ren formalitet.
Du sover grönt och fagert
och glömmer alla bittra sting
och sår som livet gav.
Ditt finger i din fingerring,
det blir så vitt och magert,
men du förmärker ingenting
därnere i din grav.
Du saknar ingen tid som går,
men sover som Törnrosa.
Törnrosa sov i hundra år,
men du ska sova mer.
Du saknar ingen tid som går,
ty strävsam var din kosa
och det var knappt du tog dig hit
till detta nattkvarter.
Med sina två diktsamlingar står Ferlin i
första ledet av våra diktare. Den varma
känsla för humanitet och tolerans, som
starkare än förut hos Ferlin kommer till
uttryck i den citerade dikten om Hus, visar att
denne benådade lyriker ännu ingalunda
uttömt sina utvecklingsmöjligheter. Likaså
har nyligen en svår personlig sorg hos Ferlin
utlöst några dikter av en naken och värnlös
ömhet, som tidigare varit sällsynt i hans
produktion. Dessa nya drag kommer väl
knappast att i väsentlig grad ändra bilden av hans
diktarprofil, men de kommer att göra den
ännu rikare än förr. I varje fall hör Nils
Ferlin till dem av våra yngre diktare, som
bar det största kravet på den läsande
allmänhetens intresse och vars utveckling man bar
den största anledningen att följa med.
P. S. Sedan denna artikel skrivits har
utkommit ytterligare en diktsamling, Goggles
(Bonniers 1938). Ett par av de i denna
samling ingående dikterna, vilka varit
publicerade i tidningar och tidskrifter, har
citerats eller omnämts i artikeln.
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
