Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Opera- och konsertkrönika. Av Herman Glimstedt. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Opera- och konsertkrönika
andra . . . Ett konstitutivt drag är i själva
verket en stilbrytning mellan tonsättarens av
somliga beprisade »osentimentala», »sakliga»
läggning och framkvällandet av en melodisk
ådra som ställvis tillochmed ger smak av
förkättrad romantik.
Karakteristisk för den förra sidan är den
för all del luftigt framilande uvertyren, som
dock motiviskt bollar med luftvärden; det
förbehållet behöver ej göras för den
Sten-hammarkomposition, den av mera. melos
mättade uvertyren till orkesterserenaden,
som varit det omisskännligt genomskimrande
mönstret. Lystring framkallar däremot den
före prologen och den egentliga uvertyren
spelade långsamma inledningen, vars
programmatiska innebörd avslöjas i sista aktens
slutscen. Kongruent med situationen är det
motiv som beledsagar landsvägsriddarna
Cris-pin och Leandro när de »trötta och utschasade»
göra sin entré: en ostinat, stapplande
gångrytm i basarna och däröver en dissonant
klagolåt. Detta i hela deras första scen
dominerande och sedan då och då under pjäsens
förlopp återvändande tema är det enda i
operan som kommer till mer märkbar
led-motivisk användning, så tillvida att det vid
några senare tillfällen uppträder i rytmiskt
varierad gestalt. På den musikaliska
kreditsidan är också att uppföra den gavottartade,
dolce-betecknade lilla stråksats som spelas när
Crispin, tilldelande sig själv betjäntens roll,
så att säga dubbar Leandro till riddare.
I de båda orkestersviter ur »Marionetter»
som tidigare spelats i Konsertföreningen hade
bl. a. upptagits fragment ur närmast följande
scener, men varken vid de av mig bevistade
operaföreställningarna eller vid
partiturstudium har känts något behov att i minnet
inprägla de med krystad buffasång ännu mindre
njutbara numren. I fråga om första akten i
dess helhet finner anmälaren ej heller skäl
att avsevärt rucka på sin efter
Konserthusföreställningen uttalade mening om denne
kompositörs talang, som »tycktes ännu till
stor del bestå i att med små medel
åstadkomma en klangligt enerverande verkan».
Orkestern uppvisar moderat besättning, med blecket,
såsom exempelvis i Beethovens åttonde
symfoni, företrätt endast med 2 horn och 2
trumpeter. Direkt kakofont behandlas den väl ej,
men olustframkallande äro dock friktionerna
mellan den instrumentala satsen och de i föga
sångbara intervall förda rösterna.
Melodiskt buren musik bjuder äntligen för-
H il din g Rosenberg.
spelet till andra akten, d. v. s. dess första del,
den förklassiskt ålderdomligt klingande
sarabanden. »Vad är det jag hör? Vilken härlig
musik!» — utropar senare Colombina, Donna
Sirenas kammarjungfru, när festmusikanterna
nalkas i marschtakt. Litet för tidigt yttrat
förefaller detta omdöme, eftersom andra akten
i sina första scener visar sig vara den första
lik, i bästa fall vittnande om den vitsigt
illustrativa rutin som Rosenberg förvärvat sig som
en under årens lopp flitigt anlitad kompositör
av scenmusik. Men en kvintett, som inledes
med Leandros ord »O, vilka fagra damer!
»överraskar ställvis genom uttryck och välljud
(»romantisk» förhållningsharmonik).
Polichi-nela karakteriseras genom ett despotiskt
stampande, senare ofta återkommande motiv;
Silvia genom ett H-durdolcissimo i violinerna.
Den därefter inlagda balettscenen är, liksom
bl. a. förspelets senare allegrodel, åter sådan
där rörelsemusik som i melodiskt-motiviskt
avseende mal tömning.
Men så återvänder sarabanden, vid vars
toner Leandro och Silvia, höviskt dansande,
uppleva sitt första möte. Tacksamt anammas
också den genom förälskelsen till svårmodig
självrannsakan väckte Leandros aria »På
vägar och stigar jag irrade förr»; där får den
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
